Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Uppdrag granskning ger svar på tal

Kritiken mot vårt reportage skjuter på budbäraren. Det skriver redaktionen för SVT:s Uppdrag granskning i en replik på Hjördis Flodström Enquists och Peter Olofssons artiklar.

Annons

Att granska påstådda sexuella övergrepp mot barn är oerhört svårt och vanskligt. Ämnet framkallar alltid starka känslor.

Sedan sändningen av Mardrömmen har vi blivit överösta av berättelser från familjer som känner sig kränkta av socialtjänster runtom i landet, som vittnar om hur svårt det är att få sin röst hörd, hur ingen tror på dom, hur deras barn omhändertagits på mycket lösa grunder och hur uppslitande det är att kämpa för upprättelse när man pekas ut för vidriga brott.

Vår förhoppning är att reportaget ska leda till en debatt om socialtjänstens utredningsmetodik som ska förbättra rättsäkerheten och även gagna dom barn som faktiskt råkar illa ut.

Dåliga utredningar bidrar till att de barn som behöver samhällets skydd riskerar att bli lämnade i sticket.

I debatten efter reportaget har politiker och beslutsfattare i Sandviken fått väldigt hård kritik och dessvärre blivit hotade. Naturligtvis tar vi kraftfullt avstånd från den typen av missriktad ilska.

Våra folkvalda politiker och dom tjänstemän som hjälper att styra vårt samhälle ska självklart granskas men dom ska aldrig behöva bli hotade för att dom försöker utföra sitt jobb. Aldrig.

Kritiken mot vårt reportage i två debattartiklar, den ena skriven av Hjördis Flodström Enquist och den andra av Peter Olofsson, är luddig och innehåller angrepp som att vi parasiterar på föräldrarnas olycka, att vi föder hat, vinklar, mörkar, manipulerar och att vi är okunniga.

Det är ett klassiskt sätt att undvika sakfrågorna och problemen genom att istället skjuta på budbäraren.

Hjördis Flodström Enquist förfäras över ett totalt mörkande av viktig och avgörande fakta i vårt reportage. Längre ner i sin egen debattartikel skriver hon; Jag kan inte uttala mig i detta specifika fall, men det finns ett generellt problem när media skildrar dessa typer av fall!

Att Hjördis Flodström Enquist, som är universitetsadjunkt vid socionomutbildningen, har den svepande synen på fakta är oroande. Vi har gått igenom allt tillgängligt material, vi har försökt ta reda på vad ALLA inblandade, inklusive anmälaren, har för åsikter i frågan. Vi vågar påstå att det inte finns någon annan som lika noggrant gått igenom allt i den här historien och därför känner vi oss helt trygga med det reportage vi gjort.

Låt oss förklara hur vi arbetar. Innan vi ens är i närheten av fatta beslut om göra ett sådant här komplicerat och vågat reportage förs det ingående diskussioner mellan oss reportrar, vår redaktör och vår ansvarige utgivare.

Vi lyfter upp allt på bordet, allt som talar för och mot, allt som finns i utredningar och övrigt material från olika myndigheter, vad lagstiftningen säger, vilka maktmedel socialtjänsten faktiskt har rätt att använda, hur barnen påverkas av en eventuell publicering och hur vi ska göra för att försvara deras integritet. Detta är en diskussion som pågår hela vägen till publicering.

Vi har också en omfattande faktakontroll innan publicering där allt, varje rad och sekvens, i reportaget granskas i detalj.

Även kammaråklagare Peter Olofsson kritiserar reportaget på en rad punkter. Det handlar bland annat om hur vi hanterat hans yrkeskollegor.

Det är inte ovanligt att de inspelade intervjuerna görs relativt nära sändning även om research pågått under längre tid. Det tar tid att sätta sig in i ett ärende för att kunna ställa relevanta frågor.

Att åklagarnas åsikter skulle vara av underordnad betydelse är fel. Det har tvärtom varit mycket angeläget för oss att dom ska få komma till tals.

Vi har gått igenom allt material som finns i utredningarna och även följt den ena åklagarens argumentering i hovrätten. Självklart har vi också haft kontakt med dom på telefon innan intervjuerna gjordes.

Vi har också, innan programmet sändes, ringt och informerat åklagarna om vilka bitar ur respektive intervju vi valt ut och i vilket sammanhang dom presenteras. Dom har då inte haft några invändningar.

Vi påstår inte att hanteringen skett i strid med lagar och regler. Tvärtom, och det påpekas också i programmet. Men det gör på ett sätt debatten än mer intressant; Att en oskyldig familj kan utsättas för denna mardröm under ett års tid, helt lagligt och helt enligt reglerna, är något vi absolut tycker är värt att belysa. Barnen tvingades vara ifrån sin trygghet i 68 dagar, pappan satt häktad och isolerad i 32 dagar, mamman skrevs in på psykakuten.

Att avfärda detta med en axelryckning och konstatera att det är av lagen förutsett och accepterat är enligt oss en alltför passiv hållning.

I andra änden av utredningar och juridik finns ofta människor som inte besitter samma maktmedel som myndigheterna. Deras åsikter är inte heller av underordnad betydelse.

Konflikten mellan att tillvarata barnens rättigheter och den misstänktes rättigheter finns med i programmet. Dels får en av åklagarna beskriva att barn är särskilt utsatta och skyddslösa som brottsoffer och att samhället har ett ansvar att utreda dom brotten så långt det är möjligt, dels säger vår programledare att lagstiftningen tydligt slår fast att man får agera på det här sättet, allt för att skydda barn från övergrepp. I den andra vågskålen beskriver vi hur två föräldrar och två barn drabbades av detta.

När det gäller bilder och miljöer så har vi inte alltid möjligheten att välja mellan hemmiljö och kontorsmiljö. Där är det ofta den intervjuades önskemål som styr. Vi får inte filma i en rättssal under pågående förhandling. Av den anledningen och för behovet av att anonymisera människor så använder vi ibland tomma stolar och kala bord. Att en myndighetsbyggnad är fyrkantig och cementgrå kan knappast vi lastas för.

Det är helt riktigt att förutsättningarna för vårt reportage hade förändrats vid en fällande dom i hovrätten. Vi höll också, in i det sista, öppet för möjligheten att det inte skulle bli något reportage alls.

En brist i reportaget är att socialtjänstens tjänstemän inte kom till tals och kunde ge sin syn på historien. Dom var inte bundna av sekretess då föräldrarna gett dom tillåtelse att tala med oss. Men dom valde ändå att inte låta sig intervjuas om hur dom gått tillväga. Det beklagar vi.

Våra reportage väcker känslor och skapar debatt och vi välkomnar all kritik mot vårt arbete. Men man bör även ha i åtanke varför vissa debattörer gör vad de kan för att rikta sökljuset mot oss istället för dom problem som vi tar upp i Uppdrag granskning.

Hasse Johansson, Reporter

Nicke Nordmark, Reporter

Björn Tunbäck, Redaktör Uppdrag granskning

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons