Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi EU-kritiker har fått rätt

Nationalstaten är den enda vägen om vi vill behålla en demokrati som gör skäl för namnet, skriver Olle Ljungbeck, apropå GD:s ledare i söndags.

Annons

David Nyströms ledarkrönika i söndags 3/6 är intressant ur många synpunkter. Inte minst för att den klargör att det vi EU-kritiker påstod vid de båda folkomröstningarna om EU-inträde och Euro-anslutning stämmer mer än vi då vågade ana. Tyvärr framgår det inte särskilt tydligt var han själv står. Som liberal är han kanske i motsats till de trosvissa federalistkramarna inom dagens folkparti, kluven.

Vi medborgare har ständigt bombarderats med att vi i Europa representerar en enhetlig kultur. Liksom vi avvisat detta påstående gör även David Nyström det i sin artikel.

En annan sak är språket. Utan ett gemensamt språk kan inte EU fungera. När man i dag besöker EU:s medlemsstater frapperas man av att det stora flertalet människor inom servicenäringarna saknar språkkunskaper i engelska. Men det gäller även poliser, sjukvårdspersonal med flera. Själv föreslog jag för mer än tio år sedan att EU skulle satsa resurser för att just ge dessa grupper språkkunskaper i engelska.

Nyström påstår vidare att det inte är eurons utan Greklands fel att euron kollapsar. Där har han tydligt fel. Greklands ekonomi är på sin höjd – om ens det – någon procent av EU:s.

Det som är det stora felet är ju regelsystemet kring EMU (stabilitetspakten/konvergenskraven, gemensam ränta med mera).

Många menar nu att en federation med en gemensam regering där medlemsstaterna nedflyttas till någon form av satelliter skulle rädda unionen och euron. Detta kommer tyvärr inte att hjälpa EU på fötter. Staterna är så heterogena att inte ens ett sådant konststycke skulle lyckas. (Inte ens om Sverige med flera stater är beredda att ”ösa” in pengar i de krisande staterna. Men jag tror att de svenska medborgarna redan i dag anser att vi betalar för mycket).

En annan sak är ju att en sådan förändring inte skulle accepteras av medborgarna i unionen. En federation kan därför komma till stånd enbart med diktatoriska medel. Men faktum är (i motsats till vad Nyström framhåller) att varken EU eller medlemsstaterna inte längre är demokratier. Lissabonfördraget anger vilken politik som får föras inom unionen och dess medlemsstater. Det innebär att man grundlagsfäst enpartistaten.

Ja, Sveriges riksdag har tom med brutit mot grundlagen för att inskränka demokratin i vårt land. EU har en icke folkvald regering (EU-kommissionen). Därmed har man också slagit fast elitstaten. Historien visar att man aldrig kan bygga en union eller statsbildning ovanifrån och det är ju just vad som skett vad gäller EU. Sådana statsbildningar rasar för eller senare. Ingen kan heller utesluta såväl inbördeskrig som krig mellan stater i unionen (fredstanken har ju påståtts vara EU:s bärande idé)?

I likhet med diktaturer har den politiska eliten också försett sig med privilegier som knappast står diktatorerna efter. Om detta vet medborgarna – utom de mest insatta – ingenting.

En annan mycket allvarlig schism är under uppsegling som kan få katastrofala följder. Högern understödd av socialdemokratin håller på att ta ifrån arbetare och löntagare deras rättigheter. Man vill styra lönesättning, ta bort kollektivavtal, arbetarskydd men framförallt sänka arbetarnas och löntagarnas levnadsstandard på gränsen till armod. Denna utveckling har i alla tider varit främsta orsaken till uppror. Det är ingen överdrift att påstå att det proletariat som EU-nomenklaturan i dag genom målmedveten politik tvingar fram nu är större än under och efter första världskriget.

Det borde stå klart för varje ansvarsmedveten politiker och demokrat, att nationalstaten är den enda vägen om vi vill behålla en demokrati som gör skäl för namnet. Mellanstatligt samarbete mellan fria och oberoende stater garanterar ett starkare och mera demokratiskt Europa än det som skapats av en odemokratisk elit som aldrig velat lyssna till medborgarna. Trots den kris EU nu genomlider fortsätter man kvarhållandet av samma system som tidigare (= konvergenskraven/stabilitetspakten, gemensam ränta etcetera). Men man bygger också på med flera som till exempel finanspakten). Det är ingen överdrift att påstå att politikernas handlingsförlamning och låsning i gamla fåror mycket väl kan liknas vid tidigare politikers tillkortakommande, nämligen ”efter oss syndafloden”.

Jag vill gärna tacka David Nyström för artikeln. Vi behöver många sådana för att så många medborgare som möjligt skall bli insatta och kunniga om dessa viktiga och kanske ödesdigra frågor.

Olle Ljungbeck

Gävle

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons