Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Vi kan enas om vissa saker”

Jag vill börja med att ge Torbjörn Edlund rätt i att jag förenklat begreppen. Människor uppfattar ofta alla frågor förknippade med invandring såsom samma politiska område. Därför valde jag att inte särskilja flykting-, invandrar- och integrationspolitik, utan betrakta dem såsom många gör: ett övergripande politiskt fält.

Annons

Inledningsvis behöver vi också reda ut ett missförstånd. Jag har aldrig kallat alla som är invandringskritiska för ”rasister”.

Inte ens vad gäller de politiska grupperingarna på yttersta högerkanten behöver alla vara ”rasister” i ordets vanligaste betydelse (dvs tycka att människor kan graderas i bättre och sämre beroende på hudfärg). Det är, åtminstone teoretiskt, möjligt att tycka att alla människor är lika mycket värda och begåvade, men att alla ska stanna inom de länder man är född, därför att nationalism är ett värde som är överordnat rörelsefrihet. Det kan vara för att man ska inte blanda ”raser”, kulturer mm – en slags syn på människan som vore hon jämställd med tomater eller sädesslag i separata växthus eller åkrar.

Var Sverigedemokraterna står i fråga om rasism eller nationalism är inte helt tydligt, sannolikt ryms båda idéströmningarna. Helt klart är i alla fall att SD har en mycket mer långtgående agenda än att ”bara” begränsa invandringen till Sverige av den orsaken att invandringen kostar. Det finns betydligt mer djupgående skäl. SD är också för sin existens beroende av att det finns främlingsfientliga strömningar i landet. Man bör notera att de aldrig säger något positivt om invandring, eller invandrare.

Anledningen till att jag uppehåller mig vid ett ideologiskt resonemang är att det är grundläggande att identifiera var man står. Man kan vara kritisk till stora delar av svensk invandringspolitik, men absolut inte rasist, och man kan tycka att Sverige bör ta emot flyktingar (om än inte lika många som i dag), och detta på humanitär grund. Tycker man så, så kan man kanske i förstone lockas av att rösta på SD. Det är då jag tycker att man ska jämföra sin egen ideologiska grund med deras – har man samma grundläggande ideologi som SD för att komma fram till sin sakståndpunkt om att invandringen bör minskas? Ser man bara kostnaden som ett problem, eller ser man även själva människorna som problem? Skulle SD vilja ha någon invandring ens om det skulle vara en tydlig vinstaffär för Sverige, eller är de emot invandring oavsett kostnader eller vinst?

Jag har för min egen del aldrig påstått att Olle Ljungbeck är rasist, och skulle aldrig påstå det heller. Samma slutsats drar jag också vad gäller Torbjörn Edlund.
Alla invandringskritiska är inte rasister, men invandrarkritiska gör ofta själv detsamma som de anklagar sina meningsmotståndare för: buntar ihop alla och påstår att de aldrig erkänner fel och brister i dagens invandringspolitik. Det upplever jag själv många gånger – vad jag än skriver läses det med en förutfattad mening.
Låt mig gå in på era sakfrågor.

1.Politiker ska redovisa viktiga frågor i valrörelser
Ljungbecks första påstående är att politiker inte diskuterar viktiga frågor i val, och vad gäller invandringens kostnader är särskilt hemlighetsfulla.
Det första kan jag delvis hålla med om (även om det är omöjligt att alla frågor hinner diskuteras lika mycket i ett val). Men vi på GD:s ledarredaktion har återkommande kritiserat strategin att försöka ”tiga ut” Sverigedemokraterna i valrörelsen. Strategin är socialdemokratisk och kan härledas tillbaka till Ingvar Carlsson, som hade den hållningen gentemot Ny Demokrati. Mona Sahlin var den strategins främsta företrädare i valet 2010. GD har återkommande gett uttryck för att detta är fel ur liberal synvinkel: diskussion och argumentering är politikens livsluft och att bemöta meningsmotståndare som skiljer sig kraftigt gentemot den egna ståndpunkten är extra viktigt. FP-ledaren Bengt Westerberg var den ende partiledare som tog debatten både gentemot Miljöpartiet, som var nytt 1988, och mot Ny Demokrati 1991. I nutid har FP däremot inte varit lika skarpa (jag har i tidigare artiklar kritiserat integrationsministern), men FP börjar skärpa sig och är trots allt det enda parti som egentligen tar öppen debatt med SD. S har inte ens en talesperson i integrationsfrågor.

2.Invandringens kostnader
Att dessa inte redovisas är en myt, däremot är det riktigt att SD:s beräkningar sällan bemöts med annat än att ”de inte stämmer”. Dock, det som är det viktigaste i denna debatt är att minnas att invandringens kostnader är ytterst svårberäknade på ett korrekt sätt, därför att vinsterna på lång sikt är okända.
Professorn i nationalekonomi vid Växjö universitet, Jan Ekberg, gjorde en ESO-rapport till regeringen för två år sedan, och beräknade nettokostnaden till 40 miljarder. Rapporten omfattade 116 sidor. Det säger en del om att det inte är alldeles lätt att ge en enkel bild.

För ens egen del bör man börja med att fråga sig: får invandringspolitiken kosta något överhuvudtaget? Eller ska Sverige ta emot noll skyddsbehövande, till förmån för att lägga samtliga pengar på järnvägsupprustning, äldreomsorg (eller vad det vara må) (och därmed också missa de ekonomiska upp-sidor som invandringen ger)?
Talar man om kostnader är det också lätt att göra sig föreställningen att invandringens kostnader inte går att minska, med mindre än att vi tar emot färre skyddsbehövande. Jag delar inte den åsikten – ett flertal skärpningar kan göras på ett flertal områden. Kostnader kan pressas utan att vi behöver ta emot färre.
I sammanhanget vill jag även inflika att jag tycker att det är rimligt att staten tar alla kostnader för flyktingmottagandet, i stället för kommunerna, som har svårt att påverka dem.

3.Kriminalitet
Jag tycker inte att Torbjörn Edlunds bild av att överrepresentationen av kriminalitet bland utrikes födda förnekas stämmer. För egen del har jag aldrig gjort det. Däremot är överrepresentationen liten, och diskussionen förmörkar det faktum att 85-90 procent av utrikes födda aldrig begår brott.

Argumentet om kriminalitet för att avskaffa eller drastiskt minska invandringen håller inte. Det som detta skulle leda till är i stället främst att en mängd laglydiga skyddsbehövande inte skulle få skydd, samt att Sverige ändå hade den överväldigande merparten av all kriminalitet kvar.

Men med det menar jag inte att kriminalitet som samhällsfenomen ska förringas – tvärtom. Jag har skrivit massvis med ledare om att brottsbekämpning är ett sorgligt eftersatt politikområde, och, tycks det som, oavsett regering. Att bekämpa brott är antagligen både mest effektiva socialpolitiska åtgärd och den mest frihetsskapande åtgärd som samhället överhuvudtaget kan göra.

Jag instämmer för övrigt med Edlund i – om jag uppfattat honom rätt – att fattigdom, arbetslöshet och låg utbildning inte är en ursäkt för kriminalitet. Oavsett socialgrupp är det fullt möjligt att välja en icke-kriminell livsstil. En annan syn vore att nedvärdera fattiga människors moraliska kapacitet.

4.Hedersbrottslighet
Jag vet inte vad det är i mina ofta redovisade ståndpunkter om hedersbrottslighet som Olle Ljungbeck inte förstår. Hedersbrott är en särskilt grym form av brottslighet som bör bekämpas och straffas hårt. Men sannolikt är ett uppehälle i Sverige ett bättre skydd mot hedersbrottslighet för de ungdomar som riskerar att utsättas för det, än att vara kvar i sina hemländer. Risk för hedersbrottslighet är därför snarare ett skäl för invandring än mot.

5.Hatbrott
Jag instämmer med Edlund i att hatbrott också borde kunna rubriceras oavsett vilken ”grupp” som brottet är riktat emot (till exempel om begreppet ”svensk” används som skäl för att ta emot våld).

6.Sysselsättning/Arbetslöshet
Ljungbeck verkar åter ha missförstått. Jag menar att personer i väntan på uppehållstillstånd, liksom de som fått sådant, ska vara i sysselsättning och/eller utbildning. Dels som moralisk motprestation, dels för att det är destruktivt för varje människa att gå sysslolös. Och inte minst därför att sysselsättning/utbildning är enda vägen till integration.

Detta blir ju nästan helt en fråga om ”konstlade” jobb, men samtidigt innebär det också att det inte finns någon större risk för undanträngning av riktiga jobb. Säg till exempel sådant som extra renhållning av gator och parker.

7.Skolan och undantag från undervisning
Jag är förvånad över att varken Ljungbeck eller Edlund har noterat att skolpolitiken på alla punkter, tvärtemot vad ni tycks tro, skärper kravet på deltagande i all skolundervisning och gör det svårare att begära undantag på grund av religiösa och kulturella skäl. Till exempel är det ju fastslaget att en lärare kan kräva att elever inte har heltäckande slöja i undervisningen – undervisningen är överordnad.

8.Svenska språket
Inget torde vara så viktigt för integration såsom språkkunskaper. Att kunna kommunicera hyggligt på svenska utgör förmodligen den tydligaste skillnaden för om människor i gemen uppfattar en person som delaktig i det svenska samhället eller inte. Men detta, som främst Torbjörn Edlund tar upp, är inte mer nytt än att FP framhävt språkets betydelse i över ett decennium. Lika viktigt är kännedom om, och referensramar till, svensk kultur, historia etc. Givetvis är båda ”parter”, dvs mottagningsorganisationen samt den enskilde flyktingen, ansvariga för att detta sker.

9.Prövning av anknytning mm
Jag instämmer med Edlund om att större krav bör ställas på prövning av släktskap (samt ålder) hos asylsökande. Här finns antagligen den felprocent (mycket svår att uppskatta) där Sverige tar emot personer utan tillräckligt utredda skyddsskäl. Är det dessa (få) procent som avses när man talar om ”ekonomiska flyktingar”?

10.Utvisning vid brottslighet
I dag gäller att åklagare vid rättegång ska yrka på utvisning. Folkpartiet diskuterade för tio år sedan att införa omvänd ordning: att utvisning vid brott som renderar fängelsestraff vore normen, men att skäl för icke-utvisning kan åberopas under rättegång. Jag tycker det FP-förslaget kan vara värt att diskutera ånyo.

Slutligen vill jag helt och hållet instämma i Edlunds slutsats att en bra integration är det bästa sättet att undvika att SD får en rejäl skjuts i opinionen. Tyvärr kan emellertid det senare ha skett nu, när SD sprängt vallen till att bli tredje största parti. S-strategin om att försöka tiga ut SD och den främlingsfientliga opinionen har varit förödande, liksom alliansregeringens passivitet (undantaget de FP-märkta statsråden integrationsministern och utbildningsministern, men vars konstruktiva förslag nog kommer för sent för att hindra en stor SD-framgång 2014).

Och till sist, när detta skrivs tror en vänsterpolitisk mobb att det är en konstruktiv diskussionsform att kasta ägg och ölburkar mot den nederländske främlingsfientlige politikern Geert Wilders vid ett möte i Malmö ordnat av den främlingsfientliga organisationen med det förledande namnet ”Tryckfrihetssällskapet”. En demonstrant tycker att ”Wilders har inget i Sverige att göra” – och hör inte att det låter precis lika främlingsfientligt som dem hon protesterar mot. Med sådana fiender behöver SD inga vänner.

David Nyström

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons