Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att sparka tränare löser inget

Med jämna mellanrum kan vi läsa i tidningarna att någon klubb har sparkat sin tränare, både på elitnivå och lägre ner i seriesystemen.

Annons

Det verkar vara väldigt viktigt för journalister att skriva att tränaren ”sparkats”, i stället för att undersöka bakomliggande orsak. Det verkar som om ingen tänkt på att det kanske är styrelse och sportchef som borde ”sparkas”.

Nästan alltid är det tränarna som besitter den största sportsliga kompetensen, men lika fullt är det tränarna som får bära hundhuvudet om inte poängen ramlar in.

Vore det inte bättre med en djupare analys av övriga klubbledares kompetens, till exempel ordförande, övrig styrelse, sportchefer och så vidare? Dessa småpåvar sitter för det mesta kvar och slår sig för bröstet, inte en tanke på att man förnedrat en duktig medarbetare och tränare.

Tittar vi närmare på hur det gått för de lag i hockeyligan som ”sparkat” tränaren så har inget lag blivit bättre. Till exempel Timrå, Färjestad, Linköping och Djurgården harvar fortfarande kvar runt kvalstrecken, trots nya tränare. Om inte poängen ramlar in beror det i stort sett alltid på spelare som underpresterar, långvariga skador och sjukdomar, personliga problem, men det tas det ingen som helst hänsyn till, ”sparka” tränaren så ordnar det sig.

Tänk om Brynäs skulle få långtidsskador på Silfverberg, Järnkrok, Ekholm, Lauritzen och Johan Larsson – är det någon som tror att Brynäs fortsätter att vara lika bra som när alla är med? Eller kanske det räcker med att sparka tränaren?

Vi har ett annat färskt exempel från lite lägre serier (innebandy), GGIK som nyligen ”sparkat” sin herrtränare. ”Den bästa tränare vi haft” enligt många både spelare och ledare. Här har vi ett typiskt exempel på långvariga skador och sjukdomar på nyckelspelare, samt spelare som underpresterar, vilket är den direkta orsaken till tabelläget, men trots det ”sparkar” man ”den bästa tränare vi haft” och styrelsen sitter kvar som om ingenting hänt.

Att tränarna lägger ner hela sin själ på att nå bra resultat i sina respektive klubbar, verkar styrelsen inte förstå. Att förnedra en medarbetare verkar vara viktigare än att själv ta ansvar och avgå.

Det måste bli ett slut på detta vansinne, annars riskerar vi att utarma tränarkåren, så länge som klubbarna styrs av ledare som totalt saknar den sportsliga kompetens som krävs, för att det ska fungera och att nå framgångar.

Observer

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons