Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bagateller jämfört med risken för cancer som sprider sig

Annons

Jag råder alla att alltid begära ett PSA-prov när man gör ett läkarbesök, för att undvika att bli en av de 2 500 män som dör i prostatacancer varje år. Min uppfattning är att PSA räddar liv. Bakgrunden till detta är följande.

Började begära PSA-prov i mitten på 2000-talet, resultatet var precis på den övre gränsen men eftersom jag inte hade några prostataproblem var beskedet inget att oroa sig över. Jag fortsatte med prover fram till slutet av 2008 med ungefär samma resultat och svar från min husläkare: ”Inga problem”.

Då lade jag in resultaten i ett diagram, detta visade att PSA-värdena försämrades hela tiden. Med diagrammet som utgångspunkt tog jag en ny diskussion med min husläkare. Han tyckte fortfarande att det inte var alarmerande värden. Trots detta krävde jag en remiss till urologen i januari 2009.

Två månader senare kontaktade jag urologen på Gävle sjukhus, de meddelade att eftersom mina PSA-värden var låga fick jag räkna med cirka ett års väntetid. Kontaktade då andra urologmottagningar angående deras väntetider. Elisabethsjukhuset Uppsala hade en till två veckors väntetid.

När tiden för vårdgarantin, tre månader, hade överskridits kontaktade jag urologen i Gävle och bad dem skicka remissen till Elisabethsjukhuset.

En vecka senare, i början av maj, fick jag tid hos en specialist på prostata. Han utförde en ultraljudsundersökning, ultraljudet visade inga tecken på prostataproblem. Jag visade då mitt diagram över PSA-värdenas utveckling tre-fyra år bakåt i tiden.

När specialisten såg kurvan föreslog han, trots att jag inte hade några problem samt att ultraljudskollen var okej, en biopsitest i september 2009. Testet innebär att vävnader tas från prostatan. Testet visade att jag hade cancer.

Efter en lång diskussion med specialisten på Elisabethsjukhuset, där jag hade tre val: 1. Vänta och se, 2. Strålning och 3. Operation.

Alternativ 1 var aldrig aktuellt på grund av att jag inte ville leva med ovissheten hur cancern skulle utvecklas. Jag valde operation trots medvetenheten om möjliga komplikationer. Remiss skickades till Gävle.

Operationen genomfördes i december 2009 av Benny Holmström, personen som du använder som referens i din insändare. Bennys operation var mycket lyckad, ingen cancer hade spridit sig från prostatan till intilliggande områden, vilket var det viktigaste.

Själv mår jag bra, lever i stort samma liv som före operationen, de små försämringarna jag har i livskvaliteten är bagateller jämfört med risken att cancer sprider sig i kroppen.

E I J

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons