Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De bara tutar och kör över oss

Landstinget Gävleborg ansvarar för innevånarnas väl och ve, precis som andra landsting, men vårt ligger antagligen inte i topp. En subjektiv bedömning, men det som händer här, är uppseendeväckande.

Annons

Om man gå tillbaka ett antal år till min egen uppväxt på 1950-talet fanns det ett litet men häftigt sjukhus, det fanns provinsialläkare, sjuksköterskor som skötte länets invånare på ett bra sätt. Läkarna kände till patienterna, deras bakgrund, hur vi bodde etcetera, allt som behövdes för att hålla oss friska.

Men nostalgi hjälper föga, men det går ju att fundera över vad som händer i dag. Jag ska välja hälsocentral och apotek men tyvärr saknas såväl läkare som medicin. Sjukhusen växer, läkare hyrs in, man bygger nytt, bygger om och överger.

Att akut ta sig in för att få vård sker enligt vissa komplicerade procedurer som, var och en för sig, kostar massor av pengar att etablera. Hur följs alla åtgärder upp?

Divisioner gör om – alla idéer kommer från ovan, ingen harmonisk utveckling av arbetsplatserna och dess personal vilka ofta jobbar häcken av sig för att hjälpa vårdtagarna på bästa möjliga sätt.

Det värsta av allt, politikerna står bredvid och träter på varandra och beaktar enbart bypolitiska hänsyn, återval och tryggad pension.

Det jag återkommer till är erfarenheten av hur habilitering för såväl barn som vuxna utvecklingsstörda och funktionsnedsatta medlemmar har flyttas och berörts på ett mindre hedervärt sätt av division medicin, som är den senaste organisatoriska hemvisten.

Det hastverk som nyligen kastades fram av divisionsledningen har inte gått hem någonstans. Behovet av insatser från habiliteringarna är stort, en livlina för föräldrar, inte minst för att få en diagnos och vettiga hjälpmedel av proffs inom området.

En framtidssatsning måste ske med personal i samverkan och med berörda föräldrar och deras intresseförening. Vilket skedde kontinuerligt mellan landstinget och FUB, Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Vi var livrädda när kommunaliseringen skedde, alltså överföringen till kommunerna från landstinget. Men samverkan finns och sker kontinuerligt mellan oss i FUB och kommunen vad det gäller våra medlemmars väl och ve.

Men landstinget bara tutar och kör över oss, föräldrar och som det verkar även personalen. Det kan inte vara meningen att föräldrar skall behöva strida för självklarheter. Habiliteringarna gör vårdbehovet mindre av sönderkörda föräldrar för att skapa ett rimligt liv för sig själva och sina barn.

Politikerna i landstinget måste var och en ta ett ansvar för det som pågår inom det här området, att man med en mun sätter stopp för det här eländet som pågår inom division medicin.

Christer Pettersson

ordförande FUB i Gävle

P.S. Roger Nilsson, du kan väl slå den signal och tala om för mig hur kvalitetssäkringen av den förra organisationsförändringen gick. D.S.

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons