Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är inte förvånande att tjänstemännen reagerar

/
  • Ett annat exempel på hur tjänstemännen kan styra vår gemensamma miljö var hur Helena Werre och Carina Blank (som inte alls hörde till tekniskas politiker) plötsligt bestämde att N. Rådmansgatan och N. Kungsgatan skulle stängas av för biltrafik, skriver Christine Lekås.

Annons

Hemkommen efter ett par veckor utomlands läser jag om osämjan mellan nämnden och tjänstemännen i Samhällsbyggnad. Utan att vara insatt i några detaljer får det mig att fundera på hur det var under de tre perioder (tolv år) jag satt som ersättare respektive ledamot i tekniska nämnden.

Det var en mycket god stämning, men visst var tjänstemännen väldigt självrådiga. Inte förvånande att de reagerar när de plötsligt kommer en politiker som har åsikter om detta. Enligt reglerna ska politiker styra och tjänstemännen ska rätta sig efter de beslut som tas i nämnden, men så har det inte varit. Tjänstemännen kör sitt eget race och det är inte alltid som politikerna får veta vad de håller på med.

Ett år fick vi information om en förändring i Esplanaden från en av samhällsbyggnads arkitekter. Det var sista mötet före sommaruppehållet, vi hade inte sett den arkitekten tidigare och var inte alls förberedda på hennes information.

I Esplanaden skulle det byggas två hus på ömse sidor av från Drottninggatan till Nygatan, berättade hon. Anledningen var bland annat att det behövdes en glasskiosk där! Husen skulle bli två våningar höga och för att de skulle smälta in skulle de ha klängväxter på väggarna.

Att man till exempel inte skulle kunna se Gevaliapalatset från Drottninggatan fanns inte med i planeringen. Tack och lov kom det andra planer om Rådhustorget som gjorde att detta blev uppskjutet. Men denna arkitekt hade alltså suttit och jobbat med detta en tid utan något beslut eller kunskap från politikerna. Hur mycket hade hennes arbetstid kostat, helt i onödan, månntro?

Ett annat exempel på hur tjänstemännen kan styra vår gemensamma miljö var hur Helena Werre och Carina Blank (som inte alls hörde till tekniskas politiker) plötsligt bestämde att N. Rådmansgatan och N. Kungsgatan skulle stängas av för biltrafik. Ingen i tekniska nämnden, inte ens ordföranden, var informerad om detta.

År 2013 diskuterades önskemålen från krogar att utnyttja stadens trottoarer för uteserveringar. I full enighet bestämdes regler för detta i nämnden. Alla som ville ha en uteservering fick en liten broschyr som väldigt tydligt talade om vad de hade att rätta sig efter.

Tyvärr var det inte många som brydde sig om detta. Reglerna sa till exempel att det skulle vara minst 170 centimeter kvar för de gående på gångbanan. Inte blev det så. Andra bestämmelser sa att serveringen skulle vara tillgänglig, det vill säga man ska kunna komma in även om man sitter i rullstol. Området för uteserveringen ska ligga i markplanet, man får inte bygga upp det.

Inga av dessa bestämmelser åtlyddes av en av restaurangerna. Det värsta här var att tjänstemännen inte brydde sig om att företag helt struntade i de uppställda reglerna. Restaurangen byggde på detta sätt flera år i rad utan att någon brydde sig. Vid ett tillfälle frågade jag den som ansvarade för detta varför de godkände ett felaktigt utförande. ”Äh, jag pratade med landskaparna (landskapsarkitekterna) och de tyckte vi kunde göra så…”

Förra våren (2017) frågade jag Helena Werre varför Bakfickan (hörnet S. Kungsgatan-Hamiltongatan) fick bygga ut sin uteservering över hela trottoaren, som är flera meter bred där. Hon lovade då att de skulle lämna 170 centimeter för de gående. Men de byggde ut över hela trottoaren plus en del av en parkeringsfickan för leveranser.

För att kompensera för den överbyggda trottoaren byggde de en spång, cirka en meter bred för de gående, med en skarp vinkel för att komma in på den, utanför staketet. Så hur blev det i praktiken?

Jo, leveransbilar kör upp på trottoaren och den som behöver rollator får gå ut i körbanan, inte vågar man gå där och riskera att rollatorn råkar komma utanför den smala spången. Detta har jag sett.

Men den kommentar jag fick när jag påpekade att man inte kunde mötas på den smala spången som fanns där, gjorde att jag inte vet hur man ska tackla tjänstemännens planering: ”men den är så kort så man kan ropa till varandra när man ska gå där...”

Jag har fler exempel, men detta får räcka. Jag vet inga detaljer om den diskussion som finns mellan den nuvarande ordföranden och tjänstemännen, men nog kan jag tro att det är motigt att få krav på sig när man är van att själv bestämma utan att behöva ta hänsyn till de som egentligen är de som ska bestämma.

Christine Lekås

ersättare respektive ledamot i tekniska nämnden 2002-2014

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons