Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En del buller får man tåla, men...

Annons

Gävle kommun sköter sig hyggligt när det gäller att kämpa för en uthärdlig och någorlunda hållbar fysisk miljö, gasdrivna bussar, eventuellt införandet av bilfria gator etcetera. Men ljudmiljön gör man ingenting åt. Den psykiska miljön har man glömt.

Vädret har väldigt stor inverkan på själens välbefinnande men det har också ljudmiljön, den är oerhört viktig för människors mentala hälsa. Onödigt, outhärdligt höga ljudnivåer är mycket störande, inte minst för oss äldre.

I Gävle kan man inte ordna det minsta lilla evenemang utan att det måste avfyras fyrverkerier med smällare som skrämmer slag på en stor del av stadens hundar och förstör den kvällen och natten för hussar och mattar. Häromveckan var det utomhuskonsert i Regementsparken, men inte vilken konsert som helst, det var en ”fyrverkerikonsert”. Ett helt onödigt påhitt.

Några gånger om året har vi cruising i stan. Gamla, och för all del vackra, amerikanska bilar åker runt, runt och spyr ut avgaser och oljud. Varför?

När stadens gräsmattor ska klippas, så sker det genom att en stor, stinkande och bullrande maskin kör runt, runt, sprider avgaser och oljud. En man gör det jobb som fyra-fem arbetslösa skulle kunna göra med handjagarklippare och krattor.

Men icke! Detta måste göras bullersamt. Kanske tror man att man sparar in en slant, men om några arbetslösa fick göra jobbet, så skulle visserligen dessa få lön i stället för sociala bidrag, men de skulle betala skatt och få känna att de gjorde nytta. Och med tanke på bränslepriserna och stinkmaskinens servicekostnader, så skulle handkraft inte bli särskilt mycket dyrare.

Detsamma gäller nu när höstlöven faller och ska tas tillvara. En man med en stinkande och bullrande maskin på ryggen vandrar runt för att blåsa ihop löven. Så kommer en stor gammal stinkande, bullrig traktor i vars skopa de hopsamlade löven läggs för att sedan tippas i flaket på en lastbil. Även här skapas oljud och stank helt i onödan och arbetsuppgifter tas från några arbetslösa som skulle kunna sköta uppgiften utan oljud och avgaser.

Om bullermaskinerna ersätts med människor och krattor, får åtta-tio korttidsutbildade arbetslösa en uppgift med lön.

Härom lördagen var jag på hockeyfest, det vill säga lite mingel med gamla spelare och ledare och ”underhållning” med Clabbe af Geijerstam. Decibeltalet var som bakom en startande jumbojet. Varför? Det skulle ju handla om ”mingel”, det vill säga lite småprat mellan gamla och nya bekanta. Omöjligt.

Detsamma gäller på biograferna, ljudvolymen är outhärdligt hög. Många undrar varför inte fler pensionärer går på bio, se där en förklaring. Vid utomhuskonserter och andra jippon på Stortorget är också ljudvolymerna outhärdliga med decibeltal som säkert överskrider det tillåtna.

Ändå kan man se föräldrar som har små barn med sig, barn som får hörselskador för resten av livet. Korkat både av föräldrarna och av evenemangsarrangörerna.

Varför är det så här? Visserligen måste man tåla en del buller när man väljer att bo i en stad, men en massa onödigt sådant behöver vi inte tåla. Kommunens företrädare kan knappast lastas för väder som sprider mörker i våra själar, men ljudmiljön kan man faktiskt göra något åt. Det borde man också göra.

Min röst i nästa val går till det parti som dyrt och heligt utfäster sig för att verka i den riktningen.

Per Falk, Gävle

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons