Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En främling är en vän som du ännu inte känner

Annons

Tant Elsa bodde på Söder i Gävle och blev en bra bit över 90 år.  Ända till slutet bodde hon kvar i sin lägenhet, men under de sista åren var hon helt beroende av hemtjänsten, fast några yngre släktingar också gjorde vad de kunde för att stötta henne.

Tant Elsa var inte resvan, men en gång hade hon varit på semester i en badort vid Medelhavet tillsammans med sonen och sonhustrun. Hon kunde inga andra språk än sitt modersmål, hade aldrig känt andra än svenskar och var fylld av misstro mot utlänningar i allmänhet och mot till Sverige invandrade utlänningar i synnerhet.

Med två undantag, en medelålders kvinna från Thailand och en ung man från någonstans i forna Jugoslavien. Båda talade bruten svenska och jobbade inom hemtjänsten.

Hon älskade dem. I mängden av hemtjänstanställda som dök upp i hennes bostad – nya ansikten nästan varje vecka – var dessa två hennes ljuspunkter. Kvinnan behandlade tant Elsa som den kärleksfulla dotter Elsa aldrig fick. Killen frågade varje gång, innan han gick, om det verkligen inte var något mera som han kunde göra för henne.

Gamla Elsa reflekterade aldrig över motsättningen mellan å ena sidan sin egen ganska rabiata utlännings- och invandrarfobi och å andra sidan sin förtjusning över de enda två utlänningar eller invandrare som hon känt i hela sitt liv.

Det främmande skrämmer. Hon hade aldrig haft tillfälle att inse att polacker, chilenare och indier är vanliga människor precis som västgötar, ölänningar och gästrikar – de flesta hyggliga, några inte fullt lika trevliga och enstaka rejält osympatiska.

Från svenska torp hade släktingar till henne utvandrat till USA vid 1800-talets slut, skapat sig en framtid där, skickat julkort till henne och hade barnbarn som pluggade på universitet. Hennes egen son for på internationella tandläkarkongresser i andra världsdelar.

Det främmande och annorlunda behöver inte vara farligt, de främmande är sällan farliga.

Bor det en familj från Kurdistan i din trappuppgång, träffar du en iransk student på vattengympan eller några holländare i blåbärsskogen, så byt några ord med dem! Och när ni kanske ses igen, bjud hem dem på en fika eller dela innehållet i din matsäckskorg med dem! Det kostar så litet och ger mycket, åt båda parter.

En främling är en vän som du ännu inte känner, enligt ett irländskt ordspråk. Jag har mötts av den generösa attityden i Irland och i många andra länder. Vi som lever i fred sedan 200 år, vi som har skola för våra barn, varma bostäder vintertid och mat i våra kylskåp, vi har inget att förlora på att våga släppa in någon med en annan hudfärg, religion eller bakgrund i vår krets.

Barbro Sollbe

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons