Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lärares dystra tankar

Annons

Jag var sprudlande glad för fyra och ett halvt år sen, då jag tog min efterlängtade lärarexamen. Känslorna minns jag som i går, äntligen skulle jag få komma ut i den ”riktiga” världen och tillsammans med eleverna skulle vi uppnå nya mål på ett lustfyllt sätt.

Fyra och ett halvt år senare sitter jag hemma i min säng, och det är snart dags att gå och lägga sig i väntan på en ny arbetsdag. De sprudlande känslorna finns ej längre kvar; i stället har nya känslor uppkommit. Gråtattacker, sömnproblem, tvivel och stressrelaterade symptom i mage och hjärtmuskel är återkommande faktorer. Vart har mina positiva känslor tagit vägen? Varför har de blivit ersatta av de ovanstående känslorna?

För att förstå detta måste en lärares vardag kartläggas. En lärares huvuduppdrag är undervisningen. För att undervisningen ska genomföras på ett positivt sätt för alla inblandade parter krävs det en välgjord planering samt en påläst lärare. Därefter kommer det enorma rättningsarbete där läraren ska utgå ifrån flummiga betygskriterier som inte eleverna förstår. Då de inte förstår kriterierna har jag som lärare underlättat för dem genom att skriva egna kommentarer vid varje prov/projekt.

Kommentarerna blir också min räddning då jag lämnar tillbaka uppgifterna, då det bara är en handfull elever som ”tjafsar” om betyget, i stället för hela klassen. Läraren ska även vara en mentor och kurator till eleverna. Utöver detta tillkommer andra uppgifter; svara på mejl, arbetslagsmöten, ämneskonferenser, rast- och matvakt, skriva skriftliga omdömen till cirka 90 elever i de ämnen som läraren undervisar i. Dessa omdömen kan sträcka sig allt från ett ämne till fem ämnen. Sedan ska utvecklingssamtal och föräldramöten genomföras samt pedagogiska samtal med andra kolleger. Listan är oändligt lång.

Under arbetsdagen utsätts läraren inte bara av hårt slit, utan även av elever som ifrågasätter lärarens kompetens och betygssättning. När eleverna har tjafsat med läraren är det som lärare bara att invänta föräldrarna, antingen via mejl eller telefon. Där möts läraren av två kategorier; ena föräldern som ger konstruktiv kritik där en dialog kan föras angående elevens utveckling. Dessa samtal är givande. Mindre givande är de samtal läraren får från den andra kategorin; curlingföräldrarna.

Av dessa föräldrar kränks läraren och menar på att det är lärarens fel att deras barn inte uppnår ett visst betygssteg eller att det är läraren som har uppfört sig illa. I slutändan orkar inte en människa stå ut med alla denna påfrestning och jag kan erkänna att jag som lärare har begått tjänstefel då jag har ändrat ett betyg för att jag själv ska slippa curlingföräldrarna. Detta är något som jag skäms över.

Vår nuvarande skolminister, Jan Björklund, pratar om att höja statusen på läraryrket. Jag hoppas att detta ska bli verklighet, men än så länge är det fortfarande stiltje på denna front. I stället pratar politikerna om att elever ska kunna överklaga sina betyg. Om detta träder i kraft kommer en av våra sista rättigheter att försvinna. I stället för att höja lärarstatusen kommer den att sänkas ytterligare och lärare kommer bara att bli ännu mer ifrågasatta och kränkta. Det pratas om elevers rättigheter samt en lärares skyldigheter, men vilka rättigheter har en lärare samt vilka skyldigheter har en elev?

För ett år sen hade jag bestämt mig för att lämna denna bedrövliga arbetssituation och ägna mig åt något annat upplyftande yrke. Men efter ett noggrant övervägande under min semester bestämde jag mig för att ge det en ny chans. Med nya krafter började jag denna termin. Nu sitter jag här och mina krafter har återigen försvunnit.

Jag har återigen ifrågasatt läraryrket och har kommit fram till slutsatsen att detta inte är värt att utstå.

Det är verkligen dags för politikerna att vakna upp och bemöta lärarnas vardag. Som verkligheten ser ut just nu skulle jag aldrig rekommendera någon att utsätta sig för denna behandling och stressande faktorer som jag får utstå.

Med vemodiga tankar inser jag att mina sprudlande känslor och lustfullheten till undervisning har försvunnit längs livets snåriga väg.

Under arbetsdagen utsätts läraren inte bara av hårt slit, utan även av elever som ifrågasätter lärarens kompetens och betygssättning. När eleverna har tjafsat med läraren är det bara att invänta föräldrarna, antingen via mejl eller telefon.

En vemodig lärare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons