Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han såg lite förvirrad ut...

De flesta människor kan bära sig litet underligt åt när de har hamnat på ett nytt ställe. Det finns bara en förklaring, nämligen rädslan inför en okänd framtid.

Annons

Jag träffade en man i 70-årsåldern på en stor mataffär i Sandviken. Håret hängde över hans panna i okammade lockar, hyn var ganska mörk. Han såg lite förvirrad ut.

Då bestämde jag mig för att tala med mannen och det skulle vara den enklaste sak i världen för honom att prata på hans modersmål. Det är ungefär vad de flesta människor ”flyktingar” skulle göra i samma situation. Det är viktigt för deras sinnesfrid. Att höra sitt modersmål var det sista han hade väntat sig.

Exil är ju en universell fråga och den är större än vad som kan hänföras till vissa folkgrupper och/eller vissa länder. Frågan har funnits i alla tider och på olika plaster, och den vanligaste orsaken är förtryck som tvingar människor att lämna sina länder.

Av nyfikenhet frågade jag mannen: Varför har du lämnat ditt land när du är så gammal? Då svarade han: ”Jag blev behandlad som ett djur i mitt land, ja djur i all ära men djur från området där kommer jag ifrån har ingen respekt.”

Jag tror att den här historien avslöjar en hel del om flyktingfrågan i Sandviken. Det är svårt att hävda nånting annat, när rättvisa är inte skipad i olika delar av vår värld, framför allt inte i Irak.

En kurd

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons