Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur länge ska man få vänta efter första kontakten?

Valfrihet, hållbar utveckling och god vård, för vem?

Annons

I går var alla Gävlebor, stora som små, välkomna att ta del av allmänpsykiatrins utbud kring olika behandlingar och andra aktiviteter. Vuxenpsykiatrin ville visa upp de nya fräscha lokalerna som sedan 2008 kostat närmar 95 miljoner kronor. De ansvariga som bjöd in var Eva Stjernström, S, landstingsdirektör Svante Lönnbark, divisionschef Hanna Brevemark Jansson, samt verksamhetschef vuxenpsykiatrin Ulf Larsson.

”Meningen med ombyggnationen är att patienterna får ytterligare en pusselbit i deras tillfrisknande”, skriver verksamhetschefen Ulf Larsson på hemsidan.

De vill visa upp den ökade komfort och trivsel som patienterna får när de vårdas inom vuxenpsykiatrin. Lokalerna är en del av bemötandet. Så långt kan man tycka att allt är väl.

Men det känns inte helt tillfredställande. Hur har man tänkt inom vuxenpsykiatrin när det gäller bemötandet av de patienter eller brukare, som har eller ska utredas för diagnosen ADHD? Hur länge ska man få vänta efter första kontakt?

Vem ansvarar för de tre till fem procent som har eller kommer att få denna diagnos? Det gäller både kvinnor och män.

Varför har barnen en oftast godtagbar vård hos barn- och ungdomspsykiatrin, men när de flyttas över till vuxenpsykiatrin blir det allt som oftast lämnade, ibland upp till sex månader utan erbjuden behandling eller läkarkontakt?

Jag har i min roll som före detta chef för elevhälsan, mött och fått många förtvivlade föräldrars frågor gällande deras nu vuxna barn. De studerar vid gymnasiet, studieresultaten blir lidande eftersom behandlingen så avsevärt försämras enligt flera föräldrars åsikter. De vittnar om bristande bemötande och tillgänglighet vid vuxenpsykiatrin. Hur kommer ni att arbeta för en hållbar, god och etisk patientsäkerhet, vad gäller alla delar?

På hemsidan kan man läsa att den allmänpsykiatriska enheten har en vård och ett behandlingsansvar för samtliga patienter som inte omfattas av lagen om rättspsykiatrisk vård eller psykosenhetens verksamhet. De skriver vidare att de erbjuder vård på ett sådant sätt att patientens egna resurser ska tillvaratas.

Under drygt 20 år har Landstinget Gävleborg visat på god etik vad gäller brukarens rätt till att kunna välja vård, stöd och behandling. Det är inte bara lokaler som ska få kosta.

Bemötande handlar likväl om brukarens rätt till modern och kvalificerad vård och behandling. Landstinget har visat prov på att vara i framkant. Landstinget har genom sitt bidrag givit män från hela Gävleborg rätt att komma till kriscentrum.

Kriscentrum för män – Stickan har också delat med sig av sin speciella kompetens om hur män fungerar och reagerar vid kris. Stickan samverkar med mödravården, ungdomsmottagningen, primärvården, socialtjänsten, Kvinnojouren, kriminalvården samt alla de män som ibland behöver utifrån sin specifika situation möta personal som har en djup erfarenhet och kvalificerade specifika kunskaper om just mäns uttryck för lidande.

I 20 år har landstinget bidragit med cirka 350 000 kronor per år till Stickan. Det är ungefär en femtedel av vad ett behandlingssamtal kostar eller ungefär 200 kronor per man och samtal.

Men inte i år. I år lät man avtalet rinna ut i sanden, utan någon som helst motivering.

Jag undrar då: Varför?

Nnenna Larsson

socionom, leg psykoterapeut f.d. chef elevhälsan

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons