Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen cykeltur att njuta av

Annons

Ger mig ut på en cykeltur tidigt en lördagsmorgon i ett soligt Gävle. Känner mig glad och njuter av att bara vara här och nu. Men ganska snart byts det till funderingar och ledsamhet.

Cyklar förbi en busskur, glassplitter över hela cykelbanan. Kommer till några fastigheter i city, klotter på fasaden och glasrutor. Vidare till en park, sönderslagna bänkar, skräp slängt på marken, en trasig cykel slängd i en buske. Ännu mer klotter på lekplatsen.

Jag kan liksom inte längre njuta av min cykeltur. Varför blir det så här? Vill vi ha det så här? Jag försöker komma på lösningar. Vad kan vi göra?

Varför tar vi inte bort alla glaskurer och går tillbaks till gamla hedliga grå stålkurarna? Inte lika fint men ack så hållbara.

Men det andra, kan vi påverka? Kan vi få bort klotter, skadegörelse och så vidare?

Jag har arbetat inom barnomsorgen, skola och fritidsgård, i organisationer och privata företag. Mina tolkningar är att när det blir stökigt för en person, barn eller ungdom så vill de bli sedda. Kanske saknar de stöd hemifrån, föräldrar som har fullt upp med sig själva för att klara av livet. Men då är det väl där som vi vuxna och kompisar måste komma in och ta en plats.

Jag har ofta hört ungdomar/vuxna i min omgivning säga till sina vänner: Din mamma/pappa är mer som mina föräldrar än mina egna. Kanske hårda ord men de kan mycket väl vara sanna. Den föräldern ser kompisen, frågar hur det är, ger en kram, lyssnar, ger beröm, uppmuntrar, tar med på aktiviteter och så vidare. De får personen att bli sedd, känna värme och kärlek. Fantastiska människor tycker jag som delar med sig till fler än bara sina närmsta.

De personer som nu förstör och klottrar triggar varann, vill visa vad de gjort, tävlar om att vara värst och så vidare. Hur fångar vi upp dem, kan vi påverka dem?

När jag var ung så blev jag kär i en kille som var en ”värsting”. Jag från en skötsam familj från en av stadsdelarna i Gävle. Bodde i villa och åkte på semester varje år. Arbetarfamilj men vi hade det bra, det gick runt och vi kunde unna oss saker. När jag träffade denna kille, och fick se och uppleva hans vardag så var det som natt och dag. De bodde ett gäng killar i en liten lägenhet, de hade hoppat av skolan och brutit kontakten med föräldrarna.

Det som triggade dem var att göra det brott som fick mest uppmärksamhet i pressen. De hade ett poängsystem, fick man en förstasida i Gefle Dagblad eller Arbetarbladet var det värt x antal poäng, var det med i TV så var det värt x antal poäng och så vidare. De hade pärmar med tidningurklipp så de kunde visa och jämföra. Jag som aldrig stulit eller gjort nåt olagligt brott blev helt förstummad. Vi slutade umgås och det var på killens initivativ, han ville inte dra in mig i detta. Men han har alltid funnits i mina tankar. Jag vet nu att det har gått bra, han har jobb, familj och jag blev otroligt glad och varm i hjärtat när vi möttes på stan och han stolt berättade att det gick bra till slut.

Ni som vill bli sedda och höra till en grupp, få status men som tyvärr nu förstör för oss andra – lite tänkvärda ord på vägen:

Sök dig till en förening till exempel idrott, politik eller något annat. Lägg ner all din tid på det, så kan du blir bäst i föreningen, kanske bäst i Sverige, i världen! Alla ser dig! Alla vi vara som du! Jag lovar att du får en bekräftelse som är större än du någonsin haft.

Behöver du kickar så kan du hoppa bungyjump, börja klättra, köra cross. Så du får din berusning, adrenalinet rusar och ger tillfredställelse. Hitta det som passar dig, men som är lagligt och inte skadar andra.

När du blir äldre och ska köpa din första bostadsrätt så förstår du bättre kostnader och konsekvenser av ditt tidigare beteende: Föreningen höjer hyran varje år på grund av skadegörelse. Idrottsföreningen där din dotter/son är med, höjer medlemsavgiften varje år eftersom någon förstör näten i målen eller gör inbrott i klubblokalen.

Det är då det blir så tydligt! Man kan göra så mycket mer bra saker för pengarna än att ständigt laga och renovera.

Vem är jag som tycker och tänker då? Jag bor i en bostadsrättsförening, är i medelåldern, jag har inga egna barn men tror och hoppas att jag har sunt förnuft. Jag försöker se och lyssna på mina medmänniskor och påverka där jag kan och hjälpa till där det behövs. Det behövs så lite, men kan betyda så mycket för andra. Höj blicken ibland och våga fråga.

Stolt Gävlebo som

har bott här i hela sitt liv

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons