Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag beklagar irritationen

Bilister i de norra förorterna, jag beklagar den irritation jag väckte som cyklist, då jag tvingades trängas med er häromdagen.

Annons

Men vad göra när man hoppas kunna få hem matvaror, ägg, mjölkförpackningar och så vidare i oknäckt skick, för att inte tala om att undvika skador på en allt skröpligare kropp?

Trots flera dagars blidväder var cykelbanorna i eländigt skick. Det hjälper inte att slösa med sand när ytan är en tvättbräda av isiga spår på både längden och tvären.

En dryg vecka tidigare gällde det att kämpa sig fram i snömodden. Värst var det just på samma ställe, på cykelbanan mellan Triangeln och Lidl. Dessutom ett stycke så trångt att det inte gick att mötas utan att stiga av. Men det gick bra eftersom cyklisterna var få.

De flesta har ju bekväma alternativ att ta till. Men inte jag. Cykeln är mitt transportmedel eftersom bil saknas och kroppen har svårt att klara tunga matkassar.

Den nya cykelbanan just där Forsbyvägen börjar är ett kärt tillskott, men blev nu den riktiga fällan i det snö- och iskaos som rådde den 18 december.

Efter diverse smärre incidenter, bland annat när den relativt framkomliga cykelbanan utmed Staketgatan plötsligt övergick till ett kvarter kvalificerad puckelpist, tvingades jag ut på en körbana med decimeterdjupa, isiga hjulspår.

Jo, ni minns nog! Cykelbanan var nämligen blockerad av en bil som lastade av virke. Konstigt nog lyckades jag med hjärtat långt upp i halsen hålla balansen ända tills jag skulle upp på cykelbanan igen. Då däckades både jag, cykeln och ryggsäcken med matvaror. Jag och cykeln höll, men inte äggen.

En av Perssons bussar passerade strax därpå. Den stannade, dörren öppnades och chauffören bekymrade sig. Tack för den vänligheten!

Nils Persson, Forsby

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons