Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag förstår att du inte gillar Sandviken, men...

Annons

Kära Olof Faxander, nu ska jag berätta hur det är att vara ett barn av 1990-talet, uppvuxen i Sandviken.

I Sandviken ska du helst bo i ett idylliskt område, nybyggt eller i ett hus med charm. Pelargoner i fönstren och ljung på fönsterbrädan vid bron om hösten. När hus i området ska säljas så beskrivs det som ett ”idylliskt område, barnvänligt med nära till skola, dagis och mataffär. Bra bussförbindelser”.

I Sandviken går man först på dagis (jo för så hette det i mitten av 1990-talet), sedan kommer man till förskolan med samma kompisar som man kivades med hela dagistiden och sedan håller man ihop hela låg- och mellanstadietiden för man vet ingenting annat. Allt det här med dagis, skola, pulka- och skridskoåkning utspelar sig inom en trygg radie ett hundratal meter från allas hem.

I Sandviken, bland alla idylliska villor och välmående barn finns en mamma och pappa. I Sandviken är det så att här jobbar pappa på Sandvik och mamman på skolan eller inom vården. Så är det bara för så har det alltid varit.

När jag var liten var jag en av få som inte hade en pappa som jobbade på Sandvik men min mamma jobbade på en skola.

Efter ett tag tar den där idyllen slut, man blir stor och börjar högstadiet. I Sandviken finns inte så mycket att göra som tonåring, visst fanns (finns?) det en ungdomsgård men det var inte så häftigt. Vissa kvällar kunde man ta sig till Jernvallen och kolla på våra stålmän. Oftast frös man rumpan av sig för det här var innan Göranssonska fonderna hade gett oss en arena.

Andra kvällar festade man. När man som nybliven tonåring ska bli full blir man det på något som luktar ungefär lika som det ”en brukar ta bort nagellacket med men man blir ju full!”.

När man har gått ut högstadiet ska man välja gymnasium. Har man tur är man så smart och intresserad att man kan gå på Göranssonska skolan, skolan som ger eleverna APU, sommarjobb och utomlandspraktik i fyra veckor på Sandvik. Annars får man hålla till godo med Bessemerskolan. Tydligen har det öppnats flera gymnasium, bland annat något där man ska få praktisera bland djuren i Kenya men jag tror inte att den skolan har gått så bra…

Många elever väljer numera att pendla ungefär tre mil in till Gävle och skolorna där, de är tydligen bättre och jag förstår dem, jag gjorde samma sak.

Sandvikens skolor var bra en gång. Så sent som 2004 låg Sandviken på topp tio bland alla Sveriges kommuner. Nu ligger vi på plats 233 och jag förstår inte riktigt vad som hände.

Kära Olof Faxander, jag förstår att du inte vill flytta till Sandviken. Jag vill inte heller låta mina barn växa upp här. Jag förstår att det är roligare att bo i Stockholm. Finare hus, bättre fredagsnöjen och kanske att dina barn slipper dricka sig fulla på något med aceton i.

Jag vill bara att du ska veta (nu när du funderar på att flytta) att Sandvik är hela min uppväxt. Sandvik är arbetsplatsen för de flestas pappor, några mammor och ganska många mor- och farfäder. Sandvik är bandyarenan och fonden man kan söka pengar ur. Sandvik är det man lär sig om på lågstadiet och Sandviks historia tillsammans med bessemermetoden kan de flesta dra på beställning.

Sandviks huvudkontor är det sista man ser när man lämnar staden och Sandviks skylt med de blåa bokstäverna lysandes i neon är det första man ser när man kommer hem.

Sandvik är Sandviken och Sandviken är staden där Göran Fredrik Göransson skapade ett företag som gör stål och metall till produkter över hela världen.

Så kära Olof, jag förstår om du ogillar Sandviken, det gör jag med. Det är dött och allt känns bara fel. Jag förstår att du inte vill bo här men du får nog fortsätta pendla för huvudkontoret ska vara kvar. Du kan inte ta stadens hjärta ifrån oss, det som hindrat Sandviken från att utarmas.

Jag vet inte riktigt hur stor chansen är att ni tänker om. Men någon finns det väl som kan ryta ifrån? Inte kan ni lämna Sandviken åt sitt öde?

Sandvikenbo som snart ska härifrån

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons