Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har samma erfarenheter som ni

Annons

Jag har samma erfarenheter, dock från 1984, alltså för 28 år sedan.

Jag blev mycket upprörd då jag läste i GD om behandlingen på avd. 27 psykkliniken i Gävle. Bedrivs där fortfarande inte någon human och värdig verksamhet som ordet vård innebär?

På våren 1984 var jag överansträngd och låg på denna avdelning och känner tyvärr igen samma inställning hos personalen gentemot patienterna.

Här är några av mina upplevelser:

1) Jag var mycket svag och orkade i början inte ta mig till matsalen, då jag bad att få frukosten till sängen blev jag nekad med kommentaren, ”det här är inget hotell eller vilohem”.

2) En annan gång bad jag gråtande om samtal med någon och fick då svaret ”vi har inte tid med sånt, för nu ska vi gå på lunch”.

3) Personalen visade sig mycket sällan ute på avdelningen, utan satt oftast inne på expeditionen och verkade ha trevligt tillsammans. Jag märkte heller aldrig av någon läkarrond.

4) Det fanns inget dagrum utan patienterna satt ofta halvsovande (tablettpåverkade?) i korridoren.

Jag har fler exempel, men tar inte upp allt här.

Hur kan personalen på psyket sova gott om natten efter en arbetsdag då de är medvetna om alla brister där? Jag har för övrigt bara goda erfarenheter från övrig sjukvård i Gävle, både sjukhuset och hälsocentralerna.

Jag skriver detta inlägg för att hjälpa framtidens psykpatienter att få en mycket förändrad och förbättrad vård värd namnet vård.

F. d. patient 1984

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons