Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har sett samma sak

Annons

Jag tycker att det du skriver är hemskt men sant. Jag har också sett samma sak, fast inom innebandyn som också är en stor sport. Hur glädjen för en sport sakta men säkert plockas av barn och ungdomar för att det bara handlar om att drilla de bästa på plan, det lägger fokus på att man ska vara så bra så att laget bara vinner.

Det finns favoriter i laget som ska få spela och de andra som man bänkar får känna sig dåliga. Vad gör man åt barn/ungdomars känsla av att de inte duger eller får spela? Får de någon hjälp eller får de gå med den känslan hela livet sen? Känslan av att jag dög inte.

Föräldrar uppmanar sina barn att börja med en idrott, sen kanske inte barnet presterar så bra att man får vara en i laget. Hur tänker tränare egentligen? Man kan inte blunda för detta inom sportklubbar och förneka att det är så här, för vi som sitter som åskådare på matcher ser sanningen.

Och att inte få vara med på cuper och träningsmatcher är så dåligt för det är verkligen gemenskap på högsta nivå att få spela ihop sig och att få umgås på ett annat sätt än bara vid en match. Det har stor betydelse för lagkänslan.

Jag tycker att det borde finnas en kommitté som granskar hur många barn/ungdomar som slutar i en idrottsförening eller en klubb för att de inte platsar i laget. Jag tror att den siffran skulle bli hög.

Men sanningen gör ont och man vill väl inte dra ner statistiken för föreningen. Att det sedan går barn och ungdomar och mår dåligt det bryr vi oss inte om, eller? Är det inte bättre att våra barn/ungdomar har ett intresse än att de driver omkring på stan kvällar och helger? Känner en hopplöshet för detta inom idrotten.

En f. d sportmamma

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons