Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har suttit och gråtit många gånger

Annons

Undertecknad har bott i Gävle i 25 år, först på Öster i elva år och sen på Nordost i 14 år. När jag behöver gå till centrum och handla så får jag gå fram och tillbaka och göra mina ärenden. Jag har skrivit i mina färdtjänstpapper att jag inte kan åka buss, för jag orkar inte lyfta rullatorn.

När jag har kommit innanför min dörr så har jag varit trött och slut. Har tagit av mig jackan, satt mig i en stol i min hall med varorna i korgen på rullatorn samt ibland kassar som jag hänger på handtagen.

Där har jag suttit och gråtit många gånger för mina ben börjar bli gamla och hela människan också. Nu hade jag önskat att få hjälp att komma närmare centrum. För där har jag hälsocentralen, apotek, fotvård i det hus jag önskar och det är Adjunkten.

Jag hade ett samtal med min läkare att få ett intyg, det ordnade hon och jag sände det till Gavlegårdarna utan att jag fick läsa intyget. Jag besvärade läkaren om en kopia av detta. Jag blev paff när en läkare skriver de sämsta uttryck, som en gammal människa inte önskar. De raderna som hon skrev hade en tioåring kunnat skriva. Det var inte mycket hjälp åt mig. I stället kom det en avi med posten att jag skulle betala 313 kronor till Söderhamn.

Nog om detta, jag läser i tidningen att färdtjänsten har ökat. Den är väl till för att hjälpa oss äldre som har svårt att komma ut och att den ska passa in med den enkla pensionen, som vi får sitta och räkna varje månad så det går ihop.

Jag vet att det är flera fruar som bott här bredvid mig och som nu har flyttat in på Adjunkten. De är mycket piggare än jag. De är flera som orkar cykla, de är ute på resor. Nu senast var det en kvinna som reste till Uppsala, hon skulle vara hundvakt åt sin dotters hund, för dottern skulle läggas in på sjukhus.

Vad ska man säga om detta, är de sjuka eller friska? När de är hemma så skryter de att de har fint och bra på Adjunkten. Nu vill jag veta vad ni går efter, när det är sådan orättvisa? När jag sökte var det fyra eller fem lägenheter tomma. Nu är det en ny dag.

Nu har jag varit upp till centrum igen, kommer hem som vanligt, slänger av mig jackan, sitter i min stol, tårarna rinner och benen är slut. Brevet som jag fick till svar var avslag. Det kom en fredag så under lördagen och söndagen blev det dubbelt så många tårar. Ni förstörde hela helgen för mig. Ni får se själva när ni blir gamla, hur roligt det blir. Man känner sig onödig på vår fina jord.

Orättvist här i världen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons