Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag kan inte tiga längre

Jag hörde i radion om nedläggningen av Mitt Hjärta-avdelningen i Söderhamn och skicka patienterna till sjukhuset i Gävle i stället. Jag kan inte tiga längre utan måste berätta min historia.

Annons

I februari 1999 upptäckte min privatläkare i Sandviken ett missljud från mitt hjärta och skickade en remiss till hjärtavdelningen på Gävle sjukhus hjärtavdelning. Jag fick inget besked från dem, när jag skulle bli undersökt.

I juli samma år ringde jag läkarsekreteraren på avdelningen och frågade om hon visste något. Hon ringde tillbaka senare och hade funnit min remiss i skrivbordslådan hos en av läkarna. Sedan blev det en rivstart. Jag blev kallad till Sandvikens sjukhus och där gjordes en ekokardiografi och läkaren upptäckte att min aortaklaff var trasig och måste bytas ut. Jag frågade när detta skulle ske och fick som svar att ”det märker du”. Vad hade hänt med mig om jag inte hade ringt?

Den 29 februari 2000 var jag på väg hem på cykel från mitt arbete. Jag tuppade tydligen av för en kvinna (som tur var en sjuksköterska) upptäckte mig liggande på cykelvägen. Hon fick liv i mig och när hon fick veta hur jag mådde och vilket fel jag hade, ville hon sända efter en ambulans.

Jag blev inlagd på sjukhuset i Gävle en vecka. Jag hamnade senare i Uppsala där jag fick en ny klaff inopererad.

Undrar hur det kommer att gå med patienterna hos Mitt Hjärta i Söderhamn? Ni kommer väl att lösa transporterna med taxi som landstinget betalar, eller?

Tänk förnuftigt om ni nu inte är vana med det. Man kan ju inte jämt skydda sig med hjälp av Lex Maria.

En hjärtsjuk med lite tur

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons