Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag räddar människoliv varje dag

Annons

Jag vill ha en medalj, därför att jag varje dag räddar människoliv! Jag får verkligen ingen uppmärksamhet från dem jag räddar, oftast så har de inte ens märkt min insats. Någon enstaka gång kan de faktiskt försöka visa sin uppskattning, gärna med ett finger i luften.

Cyklister kommer från alla håll, de har alltid företräde, ibland med sådan fart att man undrar om de är dumma. När jag kör bil och ser en cyklist i närheten, så utgår jag från att jag snart måste bromsa, väja eller på annat sätt manövrera för att rädda cyklistens liv. Vilket ofta sker.

De följer verkligen inte trafikreglerna, jag tror att de struntar i dem. Ibland roar jag mig genom att tuta på dem om de cyklar på ett övergångsställe, kör mot rött, eller cyklar vinkelrätt mellan filerna. Då blir de arga på mig, det tycker jag är kul.

Ibland så unnar jag mig friheten att tycka att de är lite konstiga, som att de är förmer än andra, att det är de som verkligen förstår hur man tar sig fram snabbt och smidigt – på allas bekostnad.

När jag har blivit skrämd från vettet av en plötsligt och snabbt uppdykande cyklist, efter att ha åstadkommit svarta bromsspår i asfalten, då kan jag tänka: J-la idiot!

Men det är ju elakt av mig. Jag är ju bara en livräddare och ska inget tycka.

Livräddaren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons