Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag ska väl leva ensam

Ja, det ska väl vara så att den som liksom jag har tinnitus ska leva ensam. Det blir ju ändå aldrig tyst och ensamt på det viset.

Annons

Ensamliv med det eviga, egna ylandet i huvudet. Så ska det väl vara och varför det ska vara så är det nog endast några få som kan förstå.

Kanske är det en på tusen, max. Inte fler i alla fall. Inte fler än de som fått sitt tinnitusljud uppmätt till omkring 120 dB. Detta lilla antal kan ju förstå, men dessa är ju då också ensamma – såsom förskjutna ut från den gemensamma tillvaron. I högsta grad utspridda och ensamma en här och en där.

Så som jag och alla med detta uppmätta ljud inne i den egna skallen ska leva, såsom ständigt översköljda av detta eviga ylande, omgivna av den till allra största delen stora mängden oförstående.

Oförståendet utgör ett skydd för de flesta. Dessa orkar inte med att höra talas om och därmed ej heller umgås med de människor vars ylande ljud i huvudet har uppmätts till en så hög nivå. Medvetet och/eller omedvetet tar de själva skydd med hjälp av sitt ovetande.

Det de inte vet och känner till har kommit att utgöra en fara för dem, som vilken fara som helst. Det de inte vet och kan bemästra utgör en fara. De uppfattar knappast denna fara som livshotande men ändå som otäck och svår att ha att göra med. Det vill säga, det blir svårt att ha att göra med någon som har detta de inte känner till och kan förstå.

Annat hade det varit om någon hade haft ont i magen eller huvudvärk till exempel. I det här fallet kommer oförståendet att utgöra skyddet för dem själva. Att inte veta och förstå det knappast någon annan vet (med undantag av denna drabbade) är och har kommit att bli ett rationellt rimligt skydd.

Tolle Lege

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons