Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag trodde det var ett bra sjukhus

Annons

Min far (från Gävle) blev skjutsad till Akademiska sjukhuset i Uppsala med ambulans från Gävle sjukhus för att komma tillrätta med rubbningar i hjärtrytmen efter en tidigare hjärtinfarkt. Som anhörig blev jag lugn över att han skulle komma till Akademiska eftersom det ska vara ett bra sjukhus.

Tänk så fel jag hade. Som anhörig upplevs sjukhuset som ostrukturerat och att de olika expertläkarna tuppar sig inom sitt eget område. Det fanns ingen övergripande ansvarig för min far (och sannolikt inte för andra patienter heller).

Han lades först in på avdelningen som hanterar rubbningar i hjärtrytmen. Vid besök kändes personalen professionell och allt kändes tryggt. Vid ett tillfälle då jag var där förklarade ett par läkare vad de maskiner som var kopplade till pacemakern gjorde.

Det var mycket läkarspråk och tekniksnack när läkarna pratade med varandra om det de såg på skärmen. Den läkare som verkade mest erfaren hade en tydlig ambition att imponera på den andra läkaren som stod bredvid. Den kompetente läkaren (vilket han säkert också är) försökte förklara för mig om vad som hände med min far. Men jag tycker inte att han kunde prata så en person som saknar erfarenhet från sjukvården förstår.

Min far lades in en onsdag. Läkarna höll hjärtrusningarna i schack med pacemaker kopplad till dator samt medicin (som gjorde min far förvirrad). Eftersom de inte lyckades få ordning på hjärtrytmen (hjärtat rusade) tänkte de göra en operation på fredag morgon. Jag besökte honom då och han var helt förberedd med tvättning, rakning etcetera. Nu kom det andra akutpatienter så hans operation blev inställd. De sa att de gör den som planerat på tisdagen i stället.

Sedan tillkom komplikationer, min far fick hjärtstopp och läget blev kritiskt. Han flyttades då till thoraxintensiven. En kort period efter detta ringde de från thorax och sa att de hade platsbrist och att han skulle flyttas till intensiven. Jag försäkrades om att han fick samma fina vård där.

På intensivvårdsavdelningen blev allt relativt stabilt. Sedan blev jag uppringd av en läkare under natten mot måndag som sa att läget var allvarligt. Den läkaren föreföll helt ovetande om historien tidigare på sjukhuset.

I alla fall var vi söner och min fars fru på sjukhuset några timmar på natten, vi tillkallade präst vilket kändes bra.

På måndag förmiddag ringde en läkare (en som hade haft kontakt med far från början då han lades in) och sa att de planerade att operera in en pump i ena hjärthalvan (hon sa att min far var ju så pigg då han kom till sjukhuset så de vill försöka) den 13/11 men först skulle han tillbaka till thoraxintensiven. Hon visste inte varför han flyttats därifrån men de hade lovat ordna plats.

Några timmar senare var min far död. Han avled på grund av ytterligare hjärtstopp på intensiven.

Syftet med denna insändare är inte att lägga skulden på någon för min fars död. Han var 77 år och hade pacemaker sedan drygt ett år. Jag vet inte om en annorlunda hantering på sjukhuset skulle ha givit honom några år till eller inte. Jag hoppas också att den prioritering som gjordes då han skulle akutopereras räddade någon annan, yngre persons liv. Jag vill sammanfatta följande tankar och åsikter om besöken på Akademiska sjukhuset:

Struktur och styrning – det borde finnas en övergripande ansvarig för patienten som håller ihop allt. Det hela gjorde att allt kändes rörigt.

De olika avdelningarna och läkarna saknade samordning. De hade inte samma kompetens och föreföll inte ha samma kunskap om min fars bakgrund.

Den läkare som var med från början kom tillbaka försent med sin idé om att operera in en pump. Varför kom ingen med den idén tidigare?

Det kändes som de läkare som sysslade med maskinen som skötte hjärtrytmen mest ville glänsa för varandra.

Journalsystemet – de gick omkring med ett papper på avdelningarna där de skrev ned testresultat etcetera. Borde inte allt ligga på nätverket (det är ju i alla fall år 2012)? De journalförde med hjälp av bärbara datorer.

Min slutsats är att jag aldrig vill hamna på Akademiska sjukhuset. Kontakten med sjukhuset visade att det saknas styrning. Vem bestämmer egentligen om respektive patient?

Jag vill avsluta med att de enskilda personer jag har haft kontakt med varit väldigt gulliga och fina på många sätt (med något undantag), jag vill inte lägga någon skugga över personalen på sjukhuset. Det hela är ett strukturellt problem.

Far tyckte alltid att jag hade åsikter om allt, jag tror dock inte han skulle ha haft synpunkter på denna insändare.

Ulf Eliasson, son

SVAR DIREKT FRÅN AKADEMISKA SJUKHUSET: Det är alltid beklagligt när patienter och anhöriga är missnöjda med vård och/eller bemötande på Akademiska sjukhuset. Av hänsyn till patientsekretessen kan jag inte kommentera medicinska insatser och enskilda läkares handläggande i ett enskilt patientärende.

Mycket av kritiken handlar dock om brister i kommunikationen. Här vill jag understryka att vi eftersträvar att underlätta patientens och närståendes delaktighet, att respektera deras behov och önskemål. Via enkäter och samtal mäter vi hela tiden patienttillfredsställelsen.

Skribenten beklagar att det inte fanns en övergripande ansvarig för hans svårt hjärtsjuka far. När patienter flyttas mellan olika avdelningar är det inte ovanligt att flera specialister involveras i vården. För att minska risken för misstag i kommunikationen av vital information mellan olika enheter genomgår all personal utbildning som syftar speciellt till att förtydliga kommunikationen.

Även rutiner för dokumentation/journalföring ifrågasätts. Här vill jag förtydliga att Akademiska sjukhuset använder det övergripande datasystemet Cosmic. Viss specialdokumentation sker i pappersform och scannas sedan in och ligger sedan i patientens datajournal.

Slutligen är det viktigt att påpeka att den som är missnöjd med vård och bemötande alltid har möjlighet att kontakta chef på berörd avdelning för få hjälp med att klarlägga vad som hänt. Den som har frågor och synpunkter kan också vända sig till Patientnämnden och patientnämndens kansli för hjälp.

Bengt Sandén

chefsläkare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons