Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kökets och matkonstens höga visa

Stor bostadsbrist, trångboddhet och miserabel hygienstandard ledde till det djärva och framsynta Miljonprogrammet.

Annons

Det innebar 100 000 nya bostäder varje år under tio år på 1960-talet. Det mesta blev bra, annat mindre bra, ja rent av dåligt.

Särskilt i några nya förorter i storstädernas ytterområden där stadsplanearbetet misslyckades även om själva husen tekniska kvalitet var god. Dåtidens debatt om boendet var livlig. Författare, arkitekter, sociologer och socialpsykologer var flitiga i de många nya hem- och hushållstidningarna.

Vi som skriver detta arbetade då i dessa medier och träffas ibland för att minnas vad olika debattörer sade och skrev. Det här är så som vi minns den tidens boendedebatt. Vi blev påverkade.

Vi minns särskilt vad många kända författare sa om att bostäder ska rymma mycket hemtrevnad och hemkänslor och inte bara ett stort ”finrum” med stora opraktiska möbler, mest för att visas upp för andra än de som bor i bostaden.

En författare plockade fram ett tidigare citat av den kloka författaren Ellen Key: ”Är möbler till för människor, eller är människor till för möblerna?” Tänkvärda ord än i dag! Där onödiga ”utställningsmöbler” tränger ut den äkta hemtrevnadens hemkänslor blir det tungt, dammigt och även svårstädat.

Några arkitekter var ledsna för att byggherrarna och byggbolagen inte lyssnade till den som ville se stora rymliga kök i de nya hemmen. De fick rita in små kök, ja till och med gömma det i en vrå, sa en berömd arkitekt.

Det största rummet i bostaden borde vara köket, sa en berömd sociolog, som frågat tusentals familjer i sina många enkätundersökningar. En författare tyckte att det gamla ”bondekökets” goda hemkänslor borde få flytta in i städernas bostadsmiljöer.

Kökens enorma möjligheter att skapa god hemtrevnad och sköna hemkänslor för alla ska tas tillvara. Köket ska ha en lång arbetsbänk med plats för fler än två fötter och två händer.

Självklart och naturligt ska även barnen vara med i matbestyren. Det är föräldrarnas ansvar för att skapa framtida matkonstnärer.

Kökets riktigt stora matbord kan ersätta finrummets. Det ger en mänskligare och genuinare trivsel när gäster bjuds på kökets matkonst. Det är också trevligt att tillsammans duka av ett gott bord i den trivsamma köksmiljön.

I köket ska det finnas ett kulinariskt receptspett dit alla familjemedlemmar bidrar. Gamla, ej smakvärda recept gallras bort. En bra, ja den bästa, presenten till ett nygift par är en välfylld kryddhylla med texten ”I vårt kök lagas smakrikt”. Äldre är inte för gamla att anmäla sig till en rolig, lärorik matlagningskurs. Kolla hos studieförbunden.

De många matprogrammen i tv blir också mer begripliga och njutbara när man förstår Tv-kockarnas ord och begrepp. Livsgnistan och kärleken nytänds vid spisens grytor. Om det ibland kommer ljuvliga bageridofter från ert kök har ni rätt uppfattat kökets möjligheter till god hemtrevnad.

Det sägs att Per Albin skapade folkhemmet och att Ingvar Kamprad möblerade det. Nu är det dags för ”Kökets och matkonstens höga visa”! Tänk vad lyckliga vi alla blir.

Livsnjutande pensionärer

PS: Glöm inte att förvärma mattallrikarna i ugnens värmeskåp!

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons