Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målen riskerar att försvinna i det fria skolvalets kölvatten

Denna höst har grundskolan diskuterats i pressen mer än tidigare.

Annons

Under en följd av år har orden kris, problem och bristande kunskapsresultat hängt över elever, lärare, rektorer, föräldrar och politiker.

Allt tydligare läggs skulden på skolans personal både i Sverige, England och i USA även på den kommunala skolan – inte på friskolorna. Annat är det i skolan i Finland som är överst i världsrankningen medan Sverige hamnar på 21:a plats.

Min amerikanske mentor manade mig att tolka signaler i tiden för att kunna styras av visioner mer än av problem. De signaler jag ser nu och hur de utvecklats de senaste 25 åren bekymrar mig.

Effekterna av regeringens skolbeslut sätter nu sina djupa spår. Målet om en jämlik skola riskerar att försvinna i det fria skolvalets kölvatten. Aldrig tidigare har vi haft en så detaljstyrd, efterkontrollerad skola och oro för att göra saker fel än att göra rätt saker.

Elevernas demokratiska och sociala skolning får stå tillbaka för en allt hårdare central styrning av utbildningens innehåll och mätbara kunskapsresultat. Riksdagsman Hans Backman yvs över kunskapsskolan i en debattartikel i GD utan att närmare definiera innehållet i begreppet kunskap.

Är vi på väg mot en kunskapsförmedling som mer kan liknas vid en lageruppbyggnad i elevens hjärna? Var finns tanken att hjärnan ska vara en verkstad där input bearbetas, omformas och bidrar till individens hela utveckling och beredskap för etablering i samhället? Internationell forskning påvisar att det inte är givet att det som går att mätas ger eleverna de bästa förutsättningarna. Till vad ska lärares professionella kompetens användas?

Utbildningsministern erkänner att pendeln har slagit för långt. När Alliansen gick till val 2006 var det den socialdemokratiska ”flumskolan” under 1990-talet man hackade på. Då gick det bra för Folkpartiet i valet.

Det märkliga var att det var regeringen Bildt (Beatrice Ask) som ansvarade för beslutet om läroplan 94. En läroplan som byggde på visionen i den nya styrningen av skolan att staten anger målen, lärare och skolledare omformar målen till verksamhet och levererar ett underlag till kommunen att utgå från när beslut tas om organisation, kompetens och ekonomi.

Att så inte blev fallet berodde på kommunaliseringen, brister i genomförandet och låg beredskap hos lärare och skolledare att kliva upp på tolkningsarenan. Skolans ledare behövde inte heller ha lärarbakgrund, det kommunala chefskapet var viktigare, ansåg skolpolitikerna då. Nedgången samtidigt i ekonomin i Sverige (BNP -12 procent) förde med sig stora sparåtgärder i kommunerna. Ur allt detta kan mycket av dagens problem härledas.

Barn och Ungdomsnämnden ska nu besluta om omorganisationen av grundskolan för att anpassas till regeringens skolpolitik. Men hur rimmar ett sparbeting på nära 80 miljoner under fyra år med nystarten? Jämför med 1990-talets besparingar.

Hur formas nu visionerna för verksamheten i den iphone-, ipad- och IT-värld eleverna lever i och som inte fanns för 20 år sedan? Hur mycket vågar politikerna återge skolans personal det pedagogiska tolkningsföreträdet och visionerna?

Tänk om Gävle kommun kunde fullfölja grundtanken i utredningarna om den förändrade styrningen av skolan för tjugo år sedan. Tänk om vi kunde återfå mer av sunt förnuft i lärares och skolledares arbetssituation och tid för en levande långsiktig pedagogisk dialog i dagens skola.

Vilket lyft för kommunalt anställda lärare och skolledare! De har ju lagstadgad rätt att fritt föra ut dialogen och sannolikt med stöd från lärarutbildningen. Gävle som skolkommun skulle stiga mycket i den rankning som nyligen har presenterats.

Bo Sundström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons