Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min mor slapp i alla fall se det elände ni ställt till

Annons

Det var en gång ett hus som byggdes runt sekelskiftet 1900. Det fick snickarglädje, spegeldörrar, kakelugnar, pärlspont och annat från den tiden som människor numera uppskattar allt mer. Inte alla dock!

Min morfars bror och min morfar har båda ägt detta hus och sedan 50 år tillbaka så har det ägts och älskats av min mor. Min familj har bott där permanent men mest använt det som fritidshus. Det har varit en idyll och är fullt av minnen och nostalgi för flera generationer i familjen.

Nu till det tråkiga, vi får inte ha det ifred. Ungdomar bryter sig in och förstör. För några veckor sedan tände man även eld så huset är nu svårt brand- och rökskadat. Därefter har man varit dit igen och slagit sönder och förstört mera. Gamla handblåsta fönster har i princip krossats vartenda ett.

Jag kan inte förstå vad man har för liv om det största nöjet man kan ha en helg, är att åka ett antal mil ut i skogen, bryta sig in i ett hus och förstöra för andra människor. Vad har ni för fel?

Många ursäktar och förklarar in absurdum varför en del människor beter sig som de gör. Det gör inte jag, i alla fall inte i fall som detta.

Om ni bär på en massa hat och aggressioner så gör som Paolo Roberto gjorde när han var fel ute, gå med i en boxningsklubb och slå på sandsäckar eller vad de använder. Alternativt kan ni försöka lära er krossa tegelstenar (tameshiwari) med bara händerna. Det kräver teknik och mod, till skillnad från att kasta stenar genom fönster.

Jag har aldrig haft någon bestämd uppfattning eller synpunkt på den allmänna värnplikten och dess avskaffande men nog tror jag att den gjorde män av en hel del pojkar.

De fick i alla fall lära sig att man inte kan bete sig hur som helst utan att det får konsekvenser.

Jag hann berätta för min mor delar av vad ni gjort innan hon gick bort två dagar före julafton, men hon slapp i alla fall se det elände ni ställt till med. Det är en viss tröst i sorgen.

En ledsen och förbannad dotter

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons