Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mindre jul i Gävle?

Många orters högst rimliga önskan att attrahera positiv uppmärksamhet och turister resulterade tyvärr i Gävles fall i floppar som kulturhuvudstadsanspråk och ”Välkommen ombord”.

Annons

Den mer anspråkslösa varianten ”Mer jul i Gävle” har nu städats undan för säsongen och håller förhoppningsvis nu på att utvärderas av turismansvariga.

Den stora julbocken har kvar sin dragningskraft. Själv får jag i december ofta mejl från kineser, tidigare studenter vid högskolan i Gävle, som undrar om julbocken står där på Slottstorget eller som säger sig följa dess öde på nätet.

Lite tomtar i skyltfönstren och glitter i träden ses ju överallt i advent och lockar inga nya besökare. Men den levande julkalendern kan ha framtiden för sig. Idén hämtades från kulturknuten Mäster Olofsgården i Gamla stan i Stockholm. Sedan 2005 har där varje dag i december öppnats ett luckfönster någonstans i stadsdelen för en stunds musik, diktläsning, berättarframträdande eller annat.

För andra året skedde nyligen motsvarande i Gävles centrum, i många fall i Gamla Gefle. I anslutning samlade Svenska kyrkan framgångsrikt in presentkort till julklappar åt behövande.

En jultradition av äldre datum initierades av träsnidaren Johnny Mattsson. Mellan hans gamla gård och museitomten började man på hans tid hålla gudstjänst under stjärnorna på julaftonsnatten.

För 53:e året i rad hölls denna korta midnattsgudsjänst på julafton 2012, på samma plats och, som det heter numera, med samma koncept: en kort predikan, sång och musik, inklusive Johnny Mattssons egen psalm ”Frid över julenatt”. Och som vanligt med stor tillströmning – svårt att uppskatta i mörkret och trängseln, men minst 200 personer. En del år har 500-600 deltagare räknats in. Gävlebor kommer inte bara från närområdet utan från alla delar av staden.

Folk står även i gränderna runtomkring, kan inte se de medverkande men lyssnar och finner det meningsfullt att delta. Det gäller faktiskt även människor som annars aldrig brukar gå i kyrkan

Gamla Gefle hör till Staffans församling, och sedan starten har arrangemanget skett i samverkan med denna. Per Bolinder, kyrkoherde 1954-1960 såg sin medverkan som en angelägen uppgift. Under 25 år fyllde hans folkkära efterträdare Bengt Wiklund samma funktion. Han har, berättade han, efter midnattsgudstjänsten ibland fortsatt samvaron hemma hos någon Gamla Gefle-bo, därefter gått till sin kyrka och sovit där några timmar på en bänk för att sedan hålla julotta.

Sådana uppoffringar är förstås inget man kan kräva. Men det är oroande, om intresset från Staffans församling börjar svikta. I julas räddade en pensionerad präst, pastor Elsie Johnson, situationen. Bengt Olerud sjöng och Lasse Persson spelade piano. Det hela var mycket uppskattat.

Kanske var det en engångsföreteelse att ingen från Staffans församling medverkade? I Gamla Gefle hoppas vi att den drygt halvsekelgamla traditionen ska få leva kvar. Inte vill vi ha mindre jul i Gävle. Det vore värdefullt med ett besked från församlingen.

Barbro Sollbe

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons