Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu har jag slutat skydda honom

Annons

Jag är en ”mappa” och det har jag varit i många år. Jag har en stor sorg i bröstet över att jag måste vara det. Jag är alltså både mamma och pappa till mina barn.

Jag är fullt medveten om att det vimlar av ”pammor” också, men det är inte det jag är. Jag en ”mappa”. I många är har jag varit den som har skyddat mina barn från besvikelse över vad deras pappa har gjort, eller inte gjort.

Alla de gånger han har lovat olika saker – redan när han sa orden till barnen så visste jag att det inte skulle bli så som han sa. Alla de gånger han lovade att komma till föräldrasamtal i skolan, barnet satt där och tittade ut genom fönstret. Kommer han inte snart? Hur ont har det inte gjort? Skolavslutningar när han inte kom. Listan kan göras lång över besvikelser.

Ständigt var jag där och skyddade, sa att han fått förhinder av någon anledning. I dag är barnen lite större och förstår mer. De förstår att deras pappa inte bryr sig så mycket men ändå gör det ont när pappan inte hör av sig och frågar hur det är. En sån enkel sak.

Klart att barnen har tagit skada av allt som har hänt. Svårt med tillit till andra människor. Nu har jag slutat att skydda honom, försöker prata med barnen om varför det är som det är. Men det är inte lätt att förklara för minsta barnet varför pappa är som han är, inte för de större heller. Det gör så ont i mig.

Det var inte det här jag ville att barnen skulle ha. Men jag har försökt att göra det bästa av allting, även om jag ibland inte har gjort rätt. Jag tycker att jag och alla ”mappor” och ”pammor” ska ha en stor kram för det vi gör av kärlek till våra barn.

Till mina barn: Jag älskar er.

Mappan

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons