Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu måste jag protestera!

Annons

Hittills har jag tyckt att Björn Widegren för det mesta har haft någorlunda hyfsade åsikter, men efter uttalandet om ”möbelmusikalen” blir jag ganska förbannad.

Det var mycket höga brösttoner i din så kallade recension. Konstigt nog lät det annorlunda dagen före. Nils Palmeby gillade föreställningen.

Jag vet ju inte varför alla andra skrattade, men jag skrattade inte för att jag hörde ordet ”kapitalism”, utan för att det var mycket roliga och träffande texter.

Dessutom var det en förträfflig sångensemble som – i mina öron (och ganska många andras, i salongen) – lät mycket bra.

Allt som många ”vanliga” människor tycker är bra, måste väl inte vara dålig konst? Det var länge sen som jag och mina bekanta var så nöjda efter ett besök på Konserthuset!

En av de många kvinnor som ”bär kulturen på axlarna”, eller vad man nu brukar säga

Svar direkt: Jättekul att du gillade ”Ingvar”. Att vi tycker olika tycker jag är alldeles utmärkt och inte ett dugg konstigt. Motsatsen vore ju förfärande. Så att Nils Palmeby tyckte annorlunda än jag är precis i sin ordning. Inte är jag arg på honom för det. Och verkligen inte på dig heller. Bra också att du skriver ”din så kallade recension”. För någon recension var det ju inte. Mer en reaktion, ett litet utbrott i en krönika där en annan föreställning recenserades, Beckettuppsättningen med Ingvar Kjellson som gavs senare samma kväll på Gävle teater.

Jag var också noggrann med att påpeka att jag gick i paus från ”Ingvar” i Konserthuset. Gör man det ska man ju inte recensera.

Med vänlig hälsning

Björn Widegren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons