Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu slutar jag som guide

/

När en, av staten auktoriserad, petimäter med tumstocken i ena handen och lagtexten i den andra tar död på en av Gävles trevligaste miljöer, då vill jag inte vara med längre.

Annons

Det är ingen måtta på hur mycket fel det är på stallet vid Tolvfors. Att det fungerat som djurstallar i 210 år och att hästar och ägare stotrivs, att det ger liv åt en historisk miljö och glädje åt en hel stadsdel, söndagsflanörer och vardagens bussåkare, har ingen betydelse i sammanhanget. Även om det är så det skulle stå i en miljökonsekvensbeskrivning.

En lag som ska befrämja en god djurhållning måste ha mätbara bestämmelser, det är givet. Folk som köpt hästar runt om i Gästrikland kan vittna om eländiga förhållanden på vissa gårdar, vilket ofta även framgår av tidningsreportage. Men om god djurhållning redan finns, och det måste det väl finnas om både djur och människor mår bra, måste väl paragraferna kunna tänjas. Eftersom verksamheten nu har råkat i en moment 22-situation, då stallet är K-märkt och inte kan åtgärdas, byter man god djurhållning mot ingen djurhållning alls. En levande miljö mot en livlös.

Jag bor lite längre in i Lexe och har i 40 år haft grannens stall i min tomtgräns. Ett stall som förmodligen på ingen punkt skulle bli godkänt av de nya bestämmelserna. Eller av de gamla.

Där har mina flickor levt sina flickdrömmar och hundratals Blå Stjärnor fostrats och njutit på somrarna. Trädgården har varit full av liv och lust, hästar och tjejer. Skulle en inspektör med lagboken i hand få lov att förhindra denna enastående ungdomsverksamhet bara för att de stora hästarna måste böja på nacken för att ta sig ut och in i stallet?

Jag såg aldrig någon av dem gå in i dörrkarmen. Själv saknar jag både hästarna och flickorna så jag vet hur det kommer att kännas på Tolvfors nu. Som tur är finns ju några kvar i stora stallet.

Efter att ha varit med om att skriva ”Tolvforsboken” har jag blivit Länsmuseets officiella guide för området. Det kommer jag nu avsäga mig. Jag kan inte tänka mig att stå inför människor, som kommit från när och fjärran, och berätta om ytterligare ett miljömord i den stad jag flyttade till en gång.

När man lägger ner en verksamhet är till och med Faxander tvungen att arbeta och sörja för de drabbades framtid. Om det så är en handfull eller flera tusen. Finns en sådan plan nu när länsstyrelsen och museet har drabbat Tolvforsstallet med nedläggning? Utan att ge vare sig hästfolket eller bostadsrättsföreningen något alternativ?

Kanske kunde de kontakta ett MC-gäng? De är inte så noga. Men de kan inte förhindra att hagarna växer igen, förstås

Rolf-Gunnar Andersson

hedersmedlem av Lexe Fastighetsägareförening

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons