Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Roten finns 2 000 år tillbaka i tiden

Hans Lindblads försök att sätta ­Bibeln i konflikt med FN:s deklaration om människans fri- och rättigheter ter sig lite underliga, skriver Totte Jonsson.

Annons

I sin artikel avkräver Hans Lindblad drottning Silvia, en kommentar eller ett slags förhållningssätt gentemot nazismen och det faktum att hennes morfar tydligen var verksam inom naziströrelsen i andra världskrigets Tyskland. Även om artikeln kom att ha detta fokus genom rubriken så är det ändå inte detta jag skall kommentera eller reflektera över, även om jag aldrig kunnat förstå det där med att barn skall avkrävas något slags ansvar för vad deras föräldrar eller morföräldrar en gång gjorde.

Eftersom Hans Lindblads artikel kom att röra sig ganska fritt inom temat om fanatism, så är det en annan del jag gärna vill kommentera, nämligen detta om kristendomens roll i fundamentalistiska och fanatiska sammanhang. Jag håller utan tvekan med Hans Lindblad i hans konstaterande att fanatiska fundamentalister, vare sig de sätter en kristen etikett på sig själva eller en muslimsk eller en hinduisk eller en homofobisk eller vadhelst annat, i grunden är samma skrot och korn. Så långt är vi överens. Det är artikelns sista två stycken jag blir lite bekymrad över och gärna vill kommentera.

Många kristna har försökt försvara sin religion genom att påpeka att kristna högerfundamentalister knappast är riktiga kristna. Det menar Hans Lindblad är nonsens och pekar bland annat på att ”svenska kyrkan inrättades av tyrannen Gustav Vasa för att hålla nere folket”.

Men snälla Hans Lindblad. Jag är säker på att du egentligen vet mycket väl att grunden till kristendomen inte finns hos Gustav Vasa. Den finns inte i Vatikanen heller för den delen. Och inte i svenska kyrkan eller i frikyrkorna. Ingenstans i dagens institutioner eller i den historiska traditionerna. Nog vet du varifrån den kristna tron härstammar? Du vet mycket väl att du måste gå 2 000 år tillbaka i tiden för att hitta roten. Orginalet finns hos en snickarson från Nasaret.

Det är tveksamt om Jesus egentligen avsåg att skapa en religion i egentlig mening med sitt liv och sin verksamhet.

Hans mission var att visa människorna att Gud är kärleken och att vi skall följa Jesus genom att försöka leva i den kärleken – ta emot den från Gud och ge de den vidare till våra medmänniskor så gott vi bara förmår. I sin verksamhet gick han i själva verket helt emot den tidens maktapparat både på det politiska planet likaväl som på det religiösa. Hans motstånds udd riktades mot det han då uppfattade som den i maktbegäret vilsegångna människans ibland omänskliga religionsutövning. Liksom den omänskliga politiska diktatur, det romerska imperiet, som besatt hans land.

Det mesta av detta är fortfarande lika aktuellt, det har bara andra namn.

Det finns i dag en stark vilja inom den kristna trosrörelsen, att rikta fokus tillbaka till Jesus. Detta beskrivs inte minst i Runar Eldebos bok ”Tillbaka till Jesus”. Författaren ställer i boken tre frågor: Vad skulle Jesus säga, vad skulle Jesus göra, vad skulle Jesus tänka om han levde i dag? Frågorna manar oss till att reflektera inför den kristna tron och de olika fenomen och händelser som vi ställs inför i vårt liv idag. Både i stort och i smått.

Vad Jesus skulle säga om bombsprängningar, att köra passagerarplan in i skyskrapor, massmord på unga eller sexövergrepp på barn tror jag mig ha en ganska bra uppfattning om ifall man betänker vad han försökte säga oss och vilken hans mission var.

Det är snarare sådant vi menar med ”riktig” kristendom i det fall det låter sig beskrivas. En Jesusbaserad kristendom. För mig är det inget nonsens.

Jesus levde i en tid då det romerska imperiet härskade över större delen av Europa. Mänskliga rättigheter och tal om alla människor lika värde stod knappast högt i kurs. I den miljön var Jesu budskap något mycket revolutionerande. Och allt detta tilldrog sig långt innan FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna ens fanns i fantasin.

Hans Lindblads avslutande försök att sätta Bibeln i konflikt med FN:s deklaration om människans fri- och rättigheter ter sig därför lite underliga. De må se relevanta ut på många sätt idag men Hans Lindblad tycks glömma en viktig kronologisk detalj. Jesu budskap om människan och hennes okränkbara värde givet av Gud ligger snarare till grund för den världsbild som i dag lett fram till FN-deklarationen – det står inte i konflikt med den.

Totte Jonsson, Gävle

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons