Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stackars er som jobbar på Försäkringskassan

Annons

Hur står ni ut med att sänka människor på det sätt som vi andra, som står bredvid dem som är så långt ner i hierarkin, får bevittna gång efter gång?

Hur hittar ni anledning och styrka att ta er upp på morgonen, gå till jobbet och såga ännu några sjukskrivningar som någon läkare med förnuftet och rågen i ryggen i behåll har skrivit?

Kan det möjligen vara så att ni själva är livrädda för att hamna i samma situation som de ni – givetvis utan att mena det – för allt närmare en psykisk kollaps med mantrat som utgår ifrån de lagar och förordningar ni tvingas följa? Mantrat som säger: ”Det är inte säkert att du kommer att få sjukpenning bara för att läkaren har sjukskrivit dig.”

Hur mår ni när ni gång efter gång måste följa de regler som ni själva inte varit med om att sätta upp? För visst måste väl eftertankens kranka blekhet drabba också en handläggare på Försäkringskassan?

En liten undran då och då över hur det går med den som inte hade något val förutom att stanna hemma från jobbet på grund av svåra smärtor orsakade av en olycka eller av arbetsbelastning, en depression, sömnlöshet etcetera.

En liten undran över den som inte kan räkna med några pengar för: ”Det är inte säkert att sjukskrivningen blir godkänd.”

En undran över hur livet ska komma att te sig för den som inte har något val. Över hur en människa så långt nere på botten ska ta sig upp igen när hjälpen från samhället uteblir så metalliskt hårt och hjärtlöst.

Åh, stackars er som måste genomlida era dagar så!

Stackars hela Sverige

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons