Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tackar Gud för sommaren

Det är ju inte alla psalmer som åtminstone en gång per år säkert är med i den så kallade hetluften då debattens vågor går höga, som nr 199 i psalmböckerna som har inledningsorden i första versen:

Annons

”Den blomstertid nu kommer” och lite längre fram i den andra versen ”Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud” (Israel Kolmodin).

Den psalmens melodi kommer från Svensk folkmelodi från 1693, vårpsalmen 197 där den första versen börjar: ”Den blida vår är inne” har också den melodin. Den psalmen har i sin sista vers har orden: ”Vi glädes åt varandra, åt sol och sommartid, att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.”(Anders Frostensson)

Men så till ett par textstrofer i dessa två psalmer som så precis träffar verkligheten i dessa dagar som just orden ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror.” Eller som i vårpsalmen strofen ”Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt...”

Bland annat dessa ord hjälper mig, kanske även dig, förstå att det finns något utanför den verklighet och värld som vi kan se i tiden här och nu en värld utanför tiden här det vi kallar evigheten. Någon som har startat upp det hela och som också följer upp och tar ansvar för sin skapelse här och nu vår verklighet, det jag kallar Gud. Sommaren hjälper mig att tydligare se Gud.

En känd vetenskapsman, botaniker och zoolog, Carl von Linné, utryckte detta med det självklara i Gud som skaparen ”Jag såg liksom Gud på ryggen, att jag hisnade”, sa han när han var där i naturen.

Vi har anledning att höja och stämma upp vår lovsång till Guds ära i tacksamhet för allt det sköna som vi får uppleva trots, som vi tycker, det alltför myckna regnandet och de kyliga vindarna emellanåt.

Visst känns det skönt, känner jag, att få tacka någon för det sköna och vackra som jag åter sett och ser när jag gått och går där i Guds sköna skapelse och till exempel plockar Gästriklands landskapsblomma liljekonvaljen.

Allt talar om gudomlig kärlek till sin skapelse, människorna, djuren och naturen. Det uppfordrar oss också att vara rädda om miljön och de oroande klimatförändringarna.

Till sist i dessa tankar inför det som nu ännu en gång gavs en sommar, vill jag tillfoga sista textstrofen i den tredje versen i psalm 199: ”Min själ upphöj Guds ära, stäm upp Din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång.”

Och den sista versen i psalm nr 201: ”Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt; min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han huld och vis mig sist ska omplantera, där intet vissnar mera.” (Carl David af Wirsén)

Några reflektioner i härlig sommartid från

Roland Ericsson

pastor

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons