Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var rädd om paviljongen

/
  • Var rädd om kulturhistoriskt värdefulla miljöer, som paviljongen i Regementsparken, tycker insändarskribenten.

Annons

För några dagar sedan skrev ”en av swingkvällfixarna” om det tilltagande slitaget på danspaviljongen i Regementsparken och att danspaviljongen används som förråd. ”Bort med skräpet”, var slutorden.

I svaromål gick Ingvar Hansson som oroar sig för egotrippning och att vara dåligt påläst.

Herr Hansson undrar också om han ska ge upp blåsmusikkonserterna och börja dansa till swingmusik i stället.

Först vill jag att Ingvar Hansson ska skriva; danspaviljongen, om det är danspaviljongen han menar eftersom danspaviljongen i Regementsparken har ett högt kulturhistoriskt och ett stort samhällshistoriskt värde och därför förtjänar en respektfull behandling även i skrift.

Ingvar Hanssons svar handlar inte om danspaviljongens väl och ve, utan enbart om den aktivitet han ägnar sig åt där, så jag förstår att ”egotrippad” är ett bekant begrepp.

Intressant att höra att det är 27:e året för konserter. Dansat har man gjort i över hundra år i danspaviljongen, ända sedan Ferdinand Bobergs skapelse uppfördes på Konst- och industriutställningen i Stockholm 1909. Musiken har mestadels hållit till i en liten estradbyggnad bredvid. Någon sådan blev inte uppförd vid den omfattande restaureringen år 2003.

Kulturhistoriskt värdefulla miljöer ska man vara rädd om. Material och föremål som inte är tidstypiska fördärvar intryck och upplevelse av miljön ifråga. Kulturhistorisk förvanskning, kanske det kunde kallas.

Skräp är en kortare benämning på dessa föremål.

”Swing it” Hansson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons