Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi får inte vara med

Annons

Vid varje sportevenemang kämpar i mitt bröst olika känslor, inte av avund men av en vilja att mitt folk också kunde vara med. Ibland känns det fel att se hur folk från olika länder utövar sin sport för att stolt hissa upp sin nationsflagga. Men mitt folk, som består av mer än 40 miljoner är inte med. Det är absurt!

Det virvlar upp drömmar som man har som kurd, men de flesta drömmarna drunknar i de sportiga prestationerna av duktiga svenska idrottsmän och kvinnor.

Jag hoppades på att vi kurder skulle få vara med i OS den här gången som alla andra människor här i vår värld och att den kurdiska flaggan skulle hissas upp och vår nationalsång ”Ey Raqib” skulle sjungas på de stora arenorna,  

Det är kanske dumt att haka upp sig på det så jag försöker att trösta mig med mitt nya land och dess suvernäna idrottsmän och deras framgångar med glädje och nöje.

En kurd

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons