Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilket civilkurage, Gunnar!

Annons

Detta inlägg skulle lika gärna kunnat sitta under ”En blomma till Gunnar Westberg”. För hans civilkurage och för att han är en av få som tar bladet från munnen och vågar kritisera och ifrågasätta.

Liksom Gunnar imponeras jag över de Läkerolanställdas kamp för sina jobb. Men det är klart, de har ju mer att förlora och något att kämpa för. Stockholm ligger på pendlingsavstånd och alla får ha sina jobb kvar. Om de nu orkar pendla eller om de accepterar att rycka upp familjen från sin trygga tillvaro, sälja huset med förlust och flytta de knappa 20 milen till en oviss tillvaro i storstaden.

En märklig sak att notera i sammanhanget är vissa avdelningschefers envishet att kräva 100-procentig närvaro efter flytten, trots att det inte gäller i dag i Sandviken där man tillåts distansarbeta i viss mån. Det är ju att slå undan benen totalt för de småbarnsföräldrar som eventuellt hade tänkt försöka jobba kvar och fortsätta att bo i Sandviken.

Och alla de nya kompetenta medarbetare som nu ska anställas tack var en mer central placering i Sverige – hur länge tror ni de stannar och hur lojala tror ni de blir? Och vet de över huvud taget var Sandviken ligger och att Sveriges andra största industriområde finns där i form av Sandviks Jernverk?

Men detta är väl nedåtsidan man säkert räknat med vid den riskbedömning som jag utgår från att facket fått genomföra tillsammans med koncernledningen innan beslut togs? Om inte har facket på Sandvik ett rejält skadestånd att kassera in på grund av MBL-brott, om man över huvud taget finns. Det är märkligt tyst från den sidan...

Heja Gunnar, en vis man har talat

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Mer läsning

Annons