Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

35 procent mer regn

/
  • De fyra orörda Norrlandsälvarna hotas av dammbyggen om klimatmodellerna med 30-35 procents mer nederbörd vid sekelskiftet besannas.

Annons

Hur många är inte less på allt regnande under sommaren hittills?

Tyvärr blir det bara mer. Det är bara att studera långtidsprognoserna.

I söndags presenterade Dagens Nyheter ett par scenarior från SMHI som ska ingå i nästa stora utvärdering av FN:s klimatpanel IPCC, vilken ska presenteras 2013/2014.

De värsta scenariorna är förskräckliga. De försiktiga scenariorna är illa även de.

De senare baseras på antagandet att världen lyckas stabilisera atmosfärens växthusgaser, vilket ju är vad världens ledare pratar om. I så fall skulle Sverige ”bara” bli tre-fyra grader varmare vid kommande sekelskifte och nederbörden skulle ”bara” öka med 15-20 procent.

Tyvärr stannar förutsättningarna för detta scenario vid prat – ett tydligt exempel på världens länders handlingsförlamning är det generande ynkliga resultatet från Rio-konferensen om hållbar utveckling i förra veckan.

Det är SMHI:s värstascenario som ligger i fas med den faktiska utvecklingen – ja, det är till och med så att detta scenario ligger i underkant jämfört med utvecklingen de senaste tolv åren, då växthusgasutsläppen tvärtemot alla ambitioner om motsatsen har eskalerat.

Gävletrakten skulle bli fem grader varmare år 2100, liksom merparten av Sverige. Men längre norrut slår växthuseffekten igenom ännu mer. I Tornedalen skulle det bli 7-8 grader varmare jämfört med i dag.

Inte heller blötan fördelas jämnt över landet. Även på den punkten förutspås förändringen bli störst i Norra Sverige, särskilt i fjällkedjan. Dalarna och Gästrikland skulle få 20 procent mer regn, men i Norrland skulle nederbörden bli så mycket som en tredjedel mer än i dag.

Det är inte svårt att föreställa sig vad detta innebär i fråga om påfrestningar för våra vattenkraftsdammar. 20 procent mer vatten i Trängsletdammen i Älvdalen, en av Sveriges största dammar, liksom 20 procents mer nederbörd vid alla andra dammar i Dalälven, ända ut till Älvkarleby.

Men vid de stora Norrlandsälvarna blir det alltså 30-35 procent mer nederbörd jämfört med i dag.

Ett vattenkraftverk i ett område där årstiden vinter ännu finns kvar har i praktiken två dammar. En med vatten, och på vintern fungerar snön som ett ytterligare ett vattenmagasin.

Men med 7-8 grader varmare i Norrland jämfört med i dag kommer sannolikt betydligt mindre av nederbörden i form av snö. Knappast fördelas nederbördsökningen jämnt mellan regn och snö. I stället för en relativt långsam avsmältning på våren måste man alltså dimensionera kraftverksdammarna för svårförutsägbara skyfall som kan pågå många dagar i rad och på kort tid ge enorma mängder vatten som rinner direkt ner i dammarna, utan att passera tillståndet snö.

Det är inte så att kommunerna, länsstyrelserna, regeringen och vattenkraftsföretagen saknar beredskap för ökade vattenflöden. Men i denna skala? Det torde krävas oerhörda förstärkningar av dagens kraftverksdammar liksom sannolikt ytterligare dammbyggen för att förhindra katastrofer där en stor damm brister och en mindre tsunami dränker hela samhällen nedströms.

Ett vattengenombrott i just Trängsletdammen i nordligaste Västerdalälven – det som skulle påverka våra trakter mest – valdes som exempel i en konsekvensbeskrivning som gjordes 1985. Följderna för Mora skulle bli förödande, Hedesunda skulle bli avskuret. Men det var alltså med 1985 års vattenflöden – inte 2085:s.

Fyra Norrlandsälvar sparades från vattenkraftsutbyggnad och är skyddade i lag.

Det är dock svårt att se hur dessa älvar ska kunna fortsätta att vara orörda med 30-35 procent mer vatten, varav mycket inte kapaciteras i form av snö. Om man vill hindra enorma översvämningar tvingas man sannolikt bygga både regleringsdammar och invallningar, med följden att vi inte längre har några orörda älvar kvar.

Alltså ytterligare en konsekvens av växthuseffekten, att betänka särskilt för dem som engagerat sig hårt för att rädda älvarna men som nu försvårar att stoppa vattenflödena genom att inte ta hotet från de fossila bränslena på fullt allvar.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons