Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allas rätt till naturen

Annons

Markägarna är på krigsstigen. Skogarna är fyllda av turister och rått kommersiella intressen, anser de.

I stället för familjer syns arméer av bärplockare, beväpnade med räfsor, som tömmer blåbärsrisen på nolltid. Naturälskarna trängs ut av ovarsamma tältare som dräller engångsgrillar och soppåsar omkring sig.

Många efterfrågar nu inskränkningar i allemansrätten – och de får stöd av miljöminister Andreas Carlgren. I en SVT-intervju i början av juli förklarade Carlgren att han kan tänka sig att begränsa allemansrätten:

I dag är det möjligt för kommersiella verksamheter att utnyttja andras marker och slita ner naturen, utan att vare sig betala eller ta konsekvenserna.

Visst kan det verka rimligt att stärka markägarnas rättigheter gentemot vinstdrivande företag. Men alla inskränkningar i allemansrätten måste ske med stor varsamhet.

Torgny Håstad, ordförande i Svenska Turistföreningen, har rätt när han påpekar att den organiserade vildmarksturismen sannolikt skräpar ner mindre än många av de turister som på egen hand tar sig ut i naturen, tältar och gör upp eldar. Om de organiserade turerna blir dyrare lär det spontana tältandet öka.

Dessutom tycks de som vill inskränka allemansrätten underskatta svårigheterna med att reglera bort oönskade beteenden. Människor beter sig inte alltid så som man förväntar sig.

Om turistföretagen ska tvingas betala för slitaget finns risken att effekten blir negativ. Varför vara aktsam när man redan har betalat för rätten att få skräpa ner?

Finns det då någon lösning? Ett alternativ, som också föreslås av Håstad, är en ändring i brottsbalken så att man endast får plocka med sig bär och andra naturprodukter till eget behov. I fråga om allemansrätten, liksom när det gäller naturen, är det bäst att vara varsam och försiktig. Små lagändringar kan räcka långt för att stärka markägarnas intressen.

Karin Rebas

Mer läsning

Annons