Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Återgå till drachmen

/

Annons

Sedan Greklandskrisen bröt ut har det har många gånger diskuterats om huruvida Grekland egentligen borde lämna eurosamarbetet, liksom även ytterligare krisande länder främst i Sydeuropa. Enligt försvararna av euro-tanken vore det otänkbart, och enligt eurons belackare vore det dödsstöten mot euron om något land lämnade den gemensamma valutan.

I sak har alltså europositiva och euroskeptiker samma syn: om ett land lämnar euron, så rämnar skapelsen.

Det ligger ett övermått av prestige investerat i euron. Enligt EU-fördraget ska alla medlemsländer införa den gemensamma valutan. Men Grekland uppfyllde inte kraven, ens med den ekonomiska statistik som senare visat sig vara luft och bluff. Bryssel vred på sig och krystade fram ett OK ändå.

På samma sätt, fast tvärtom, skruvade EU till ett moment som Sverige inte sades uppfylla, trots att Sveriges ekonomi var fullt kapabel att ingå i EMU. Detta för att låtsas att det var av andra skäl än inrikespolitisk ovilja som Sverige slapp delta i det valutasamarbete som man förpliktigat sig att göra.

Nu när världsekonomin dyker, utlöst av att USA:s galna republikanska parti lekt chicken race med sina politiska motståndare när det gällde att enas om ett krispaket för att inte den amerikanska staten skulle släcka lyset, får inga möjligheter till att bromsa fallet uteslutas. Världen hamnade just i den ”double dip” som så många ekonomer varnat för (inte minst finansminister Anders Borg).

Mycket av den ekonomiska vapenarsenal som användes för att vända krisen 2008 är förbrukad. Räntan är nere på noll, och efter att ha gjort slut på egna pengar och lånat nya, finns det givetvis också en gräns där även tillgängliga lånepengar är slut.

Hur surt det än svider, så måste de välskötta europeiska ekonomierna stötta upp de som slarvat och fuskat – helt enkelt för sin egen del. Små och exportberoende länder som Sverige kan inte fortleva som lycksaliga öar om länder runt omkring går i bankrutt. Konkurs är det sanna ord för vad länder som Grekland skulle vara försatta i om de vore företag, men vägen dit måste bromsas av bättre ställda länder.

I det sammanhanget vore det stelbent att utesluta att Grekland och ytterligare några högt skuldsatta länder faktiskt lämnar euron. Man kan anföra en rad argument mot det, bara en sån sak som att återuppliva en centralbank och trycka nya pengar, men jämfört med ett oordnat världsekonomiskt sönderfall är de flesta problem små.

Euron borde övergå till att betraktas som EU:s VIP lounge, dit bara de bästa ekonomierna kvalar in. I stället för Grekland, Spanien och Portugal borde där vara Sverige, Danmark och Storbritannien.

På så sätt kan euron bli ett attraktivt mål för vardande EU-medlemmar att uppnå, precis som EU-medlemskapet i sig är attraktivt för icke-medlemmar. Omvänt skulle effektiva hot om uteslutning ha en dämpande verkan på lånefester och excesser.

Grekland borde få lämna eurozonen. Prestige är den sista politiska injektion som världsekonomin behöver just nu, sida vid sida med hån och skadeglädje.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons