Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att vända på alla stenar

/
  • Medan Annie Lööf – otaktiskt nog – befann sig på Thailandssemester satte debatten igång om idéprogrammet i gång på allvar. Igår kom hon hem i förtid från semestern till kaoset i partiet.

Annie Lööf valdes till ny partiledare för Centerpartiet vid stämman hösten 2011 med ett extremt starkt mandat i ryggen.

Annons

Med några få undantag stod varenda distrikt i landet bakom hennes kandidatur. Hon tog över ett parti som länge krisat och som efter valet 2010 fallit djupare ner i opinionsmätningarna än tidigare.

Att få den gamla, tunga centerpartistiska folkrörelsen att förnyas och att ena ett parti som härbärgerar allt från tokliberaler till landsortspolitiker som snarare identifierar sig som samarbetspartners till Socialdemokraterna är minst sagt en utmaning.

Men Annie Lööfs starka mandat som partiledare borde ge henne kraft och möjlighet att driva igenom förändringsidéer.

När Annie Lööf höll sitt linjetal handlade det till stor del om att partiet måste hitta nya vägar och visa mod. Hon lyfte fram vikten av att ge varandra ett tydligt mandat för förändring och förnyelse under det kommande idéprogramsarbetet. ”Att vända på alla stenar och beträda nya stigar har alltid varit en framgångsfaktor för Centerpartiet.”, sa hon och stämman jublade.

Uppenbarligen var det många av dem som hoppades att pratet om att vända på alla stenar skulle stanna vid just prat. Det bevisar den senaste tidens ängsliga debatt inom partiet om det kontroversiella idéprogrammet.

Det är synd, vad man än tycker om förslagen.

En bristvara i svensk politik är nytänkande. De etablerade partierna är till stor del visionslösa, förutsägbara och likartade. Inte ens de partier som ska stå långt ifrån varandra skiljer sig särskilt mycket åt. Det går därför att känna en viss beundran för att Centerpartiet i denna homogena massa som den svenska politiken utgör beslutat sig för att tillsätta en grupp som fått i uppdrag att ta fram ett förslag, eller kanske snarare ett diskussionsunderlag, till ett idéprogram.

Men avsteg från det som betraktas som vanligt eller normalt i svensk politik brukar straffa sig. Så även denna gång, för när det visade sig att förslaget innefattade bland annat fri invandring, månggifte och slopad skolplikt växte snabbt kritiken, inte minst internt. Detta trots att förslaget var just ett förslag, ett underlag för diskussion i ett parti som ju förtvivlat famlar efter en identitet.

Att udda förslag lyfts fram i ett arbete med ett idéprogram är egentligen inte konstigt även om förslag om månggifte och fri invandring naturligtvis utmanar. Men att reaktionerna blivit så starka att Centerpartiet nu befinner sig inte bara i den ständigt närvarande identitetskrisen utan i katastrofläge, tyder på att partiet är mer splittrat och identitetslöst än man tidigare kunnat föreställa sig.

Mer läsning

Annons