Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Allt är faktiskt inte diskriminering

SAS, liksom andra arbetsgivare, bör ha rätten att formulera interna uniformregler för att uppfattas som neutrala i politiska och religiösa frågor.

Annons

Diskriminerar SAS genom att ha en klädkod för anställda?

Slöjan. Detta plagg som konstant skapar debatt. Och det är ju klart, för så många olika människor betyder slöjan så många olika saker.

För en person kan det vara ett simpelt klädesplagg. För en annan är det en bärande del av ens identitet, en religiös markör så att säga. Och för andra, ja, då kan slöjan ses som något ont, något kvävande, något hemskt.

Synen på slöjan kan alltså ta sig i uttryck på så många olika sätt. Och den som tidigare läst vad jag skrivit om hijab, slöjan, vet nog vid det här laget var jag står i de återkommande slöjdebatterna.

I ett fritt samhälle ska människor få leva som de vill. Vill du bära slöja? Gör så. Vill du släppa loss håret över axlarna? Gör så. Vill du uttrycka din religiösa identitet och praktisera din religion? Varsågod. Eller vill du bara avstå från religion överhuvudtaget? Det är din demokratiska rättighet.

Gör vad du vill. Så länge du inte med hot, hat och våld försöker påtvinga dina värderingar och åsikter på andra.

Men i detta mångkulturella samhälle uppstår konflikter som lätt blossar upp känslor i alla möjliga läger. Flygbolaget SAS har i veckan hamnat i centrum för slöjdebatten. Flera rikstidningar rapporterade att en kvinna inte fått jobb på flygbolaget för att hon bar slöja. Tydligen har SAS strikta klädregler, och slöjan passade inte in. Enligt SAS ska anställda inte bära synliga religiösa, filosofiska eller politiska symboler. Reglerna omfattar alltså inte bara slöja, utan även andra religiösa symboler.

Och det är ju förståeligt. Ett flygbolag hanterar och möter en massa kunder från världens alla hörn. Och världen har ju fullt upp med alla möjliga politiska och religiösa konflikter. Bäst då att ha enhetlig klädsel för att undvika missförstånd eller problem.

Men det var diskriminering skrek landets så kallade toleransvänner. Miljöpartiets Europaparlamentariker Jakop Dalunde menade även att SAS-klädregler förhindrade integration och inkludering.

Ja, så kan man givetvis se på saken. Men riktigt så enkelt är det inte. Givetvis ska våra medborgare ha rätten att praktisera sin religion eller uttrycka sin kulturella identitet via klädsel. Men frågan är om det även ska gälla på arbetsplatser?

För vissa är nog svaret enkelt. Ja. Företag ska inte få ställa krav på sina anställda. Okej. Så företag och arbetsgivare ska inte ha möjligheten att uppfattas som neutrala inför allt som är politiskt eller religiöst? Då antar jag att de så kallade toleransvännerna, i toleransens namn, även vill se förskolelärare med synliga partipolitiska symboler på ärmen? Läkare i buddhistisk klädsel? En bankir med ett porträtt av filosofen Ayn Rand på kontoret? När vi ändå håller på, kanske borde jag få jobb på Ica trots att min religiösa övertygelse säger att jag borde klä ut mig till Obi-Wan Kenobi varje dag?

Något säger mig att de som menar att strikta klädkoder är diskriminering inte är helt med på ovanstående scenarier.

SAS, liksom andra arbetsgivare, bör därför ha rätten att formulera interna policys för att uppfattas som neutrala i politiska och religiösa frågor. Så länge det inte bara slår mot en grupp. Hade ett företag exempelvis bestämt att enbart muslimsk klädsel är otänkbart, ja, då är det verkligen diskriminering.

Men i fallet SAS rör det sig inte om diskriminering.

Mer läsning

Annons