Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bawar Ismail: Därför gick det så dåligt för Miljöpartiet

Ledarsidans Bawar Ismail kommenterar Miljöpartiets usla väljarsiffror. Hur blev det så här, egentligen?

Annons

Vad hände med Miljöpartiet? I valet 2014 fick partiet 6,89 procent. I valet 2010: 7,34 procent. Och nu ligger partiet knappt över fyraprocentsspärren.

Det är faktiskt inte så konstigt. Under regeringen Löfven har Miljöpartiet genomgått flera förödande händelser.

Här är orsakerna bakom Miljöpartiets totala väljarkollaps.

Miljöpartiet förespråkar en öppen och generös migrations- och asylpolitik. Länge har partiet positionerat sig som ett alternativ för värderingsliberala, toleranta och antirasistiska väljare som välkomnar den gränslösa och globala världen. Men när flyktingkrisen bröt ut på den europeiska kontinenten 2015 och när Sveriges flyktingmottagande brakade samman gick Miljöpartiet med på att införa nya strama och restriktiva regler, med bland annat permanenta uppehållstillstånd, id-kontroller och gränskontroller. Det var ett oerhört svek och något som genast ledde till kraftiga reaktioner och fördömanden från flyktingvänliga grupper i landet. Inte blev det heller bättre när väljarsveket skapade bilden av ett miljöparti som prioriterade makten, en radikalt annorlunda bild av ett parti som tidigare uppfattats som systemradikalt och idealistiskt.

Dessutom skakades Miljöpartiet av ett antal skandaler under åren 2014-2018. Partiet hade inte heller någon större krisberedskap och misslyckades fatalt med att krisminimera när skandalrubrikerna pumpades ut i medierna.

Miljöpartiet, som gjort en stor sak av att vara ett tolerant och inkluderande parti, avslöjades plötsligt med företrädare vars sympatier och förehavanden var allt annat än i linje med den miljöpartistiska värdegrunden. Dåvarande bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) besökte islamistiska antisemiter. Lokala företrädare uttryckte stöd åt Erdogans islamistiska regim i Turkiet. En nominerad kandidat till Miljöpartiets partistyrelse vägrade ta kvinnor i hand. Miljöpartiet var inte beredd på kritiken och krishanteringen var usel.

Miljöpartiets språkrör fick det hett om öronen. Till slut valde man att byta ut språkröret Åsa Romson, som förvisso hade uttryckt sig klumpigt återkommande gånger, men behålla Gustav Fridolin. Så mycket för Miljöpartiets feminism. Skandalerna tvingade kvinnan att lämna, men mannen fick stanna kvar.

Och precis i slutet av valrörelsen framkom att en miljöpartist försökt sälja röster till Moderaterna genom en moské i Stockholmsförorten Botkyrka.

Om det inte vore för sommarens rekordvärme och torka hade Miljöpartiet förmodligen trillat ur riksdagen. Klimatfrågorna klättrade upp på väljarnas lista över viktiga frågor och säkerställde därmed partiets riksdagsbiljett.

Men om miljöpartisterna vill undvika ytterligare en katastrof i nästa val har de mycket att göra. En bra början är att partiet på allvar ser över varför man lockar företrädare och medlemmar som sitter på åsikter och värderingar som står långt ifrån de miljöpartistiska och demokratiska värderingarna.

Mer läsning

Annons