Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

BAWAR ISMAIL: Usel nätaktivism kommer inte att stoppa Sverigedemokraterna

SD bekämpas bäst genom faktiskt politik.

Annons

Några klick kommer inte att sänka SD.

Filmen "The Promise" är ett triangeldrama som utspelar sig under det armeniska folkmordet i det ottomanska riket 1915. Det är en av få Hollywood-filmer som behandlar ämnet, och förklaringen ligger förmodligen i filmbolagens rädsla för hur Turkiet ska reagera.

I Turkiet är ämnet nämligen politiskt laddat. Det är förbjudet att tala om att folkmordet ägt rum. Politiker, kulturarbetare och aktivister som vågar erkänna folkmordet åtalas för att ha vanhedrat den turkiska nationen. I oktober hade The Promise bara haft tre visningar. Och ändå hade över 80 000 användare på filmsajter som IMDB gett filmen negativa omdömen. Märkligt, eller hur? Tre visningar, och ändå hade filmen genererat över 80 000 omdömen på nätet. Det måste ha varit enormt stora biosalonger! Men det visade sig snart att turkiska nationalister organiserat sig för att rösta ner och smutskasta filmen.

Hollywoodstjärnan Oscar Isaac på premiären av The Promise i Toronto.

Så kan nätaktivism se ut i dag. Likasinnade uppmanar varandra att sätta negativa omdömen på saker och ting de ogillar enbart för att sänka motståndarna.

Och det är inte heller ovanligt i Sverige. För här använder sig antirasister av samma metoder.

Förra veckan hade SD en så kallad alternativ Nobelfest. Gästlistan bestod av SD:s "vänpartier i Europa" – ett gäng högerpopulister och högerextremister. Festen anordnades på Grand Hôtel i Stockholm.

På nätet uppmanade antirasister varandra att gå in på Grand Hôtels Facebook-sida och lämna negativa omdömen. Responsen blev så stor att Grand Hôtel till slut tog bort möjligheten för användare att betygsätta hotellets verksamhet. Hotellets VD gick ut och bad om ursäkt så gott det gick.

Det var väl ändå en fiffig kampanj, va? Ett gäng antirasistiska nätaktivister satt hemma och tänkte: låt oss klicka på en stjärna (det lägsta betyget på Facebook) och sätta dit rasisterna! Det här kommer att visa SD! Sug på den Europas högerextremister!

Där fick SD så de teg. Inte.

Påverkade man SD:s väljare med detta? Nej. Jimmie Åkesson och hans vänner fick däremot utrymme att åter gråta ut om hur hemska och elaka alla är mot SD.

Men kanske lyckades nätaktivisterna skrämma företag från att göra affärer med SD? Förmodligen. Och för de som fruktar att sådana affärer skulle normalisera SD och deras politik är det väl välkommet.

I grunden handlar det om konsumentmakt. De som ogillar SD ville markera mot ett företag som gjorde affärer med Jimmie Åkesson och hans kompisar. Och det är ju egentligen inte så ofarligt. Problemet är bara den att SD:s attraktionskraft står fortsatt orubbat. Några klick kommer inte att sänka partiet.

Och det är en viktig insikt som jag tror att många fler måste inse. Att sätta negativa omdömen på nätet ger kanske känslan av att man bidragit med något gott, men det kommer inte att stoppa SD. Dessutom kan en sådan strategi lätt börjas användas av just de krafter man ogillar. Bara några dagar efter att SD-motståndarna sänkt Grand Hôtels betyg på Facebook, försökte några SD-sympatisörer att sänka betyget för en Henrik Schyffert-föreställning i Göteborg.

SD bekämpas bäst genom faktiskt politik. Genom att ta sig an allvarliga samhällsutmaningar och lösa de problem som väljarna stöter på i vardagen. Men ett uselt betygskrig på sociala medier gör ingen riktig skillnad.

Mer läsning

Annons