Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bekämpa skamkulturen!

/
  • Hedersförtryck som begrepp blev allmänt känt för tio år sedan då Fadime Sahindal mördades.

Annons

Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt att samhället inte gör mer för att motverka och bekämpa inte bara de så kallade hedersbrotten i sig, utan hela den sorts strukturella förtryck som går under begreppet ”hederskultur” (fast det snarare borde kallas för motsatsen).

Den 19-åriga kvinna i Landskrona som hittades knivhuggen till döds i en lägenhet i Landskrona i måndags bedöms sannolikt vara offer för ett så kallat hedersmord. Två nära släktingar, en pojke på 16 år och en kvinna på 39 år, har anhållits och gripits, misstänkta för mord respektive anstiftan till mord.

Statistiken listar endast ett tiotal domar med hedersmotiv i Sverige, men sannolikt är mörkertalet betydligt större. Till exempel antas allmänt några uppmärksammade fall där unga kvinnor hoppat från balkonger och dött inte vara självmord, men bevis för att kvinnorna tvingats att ta sina liv har inte räckt för lagföring.

Man ska också komma ihåg att även det hedersförtryck som inte leder till mord är omfattande. Enligt en undersökning i Stockholm 2009 lever 4000 tonåringar under villkor som bryter mot svensk lag, relaterade till hederskulturer. Översatt till riksnivå skulle siffrorna tiofaldigas.

Främst är det förstås fråga om flickor, som till exempel inte får ha någon pojkvän eller sex före äktenskapet, och framför allt inte får gifta sig med vem de vill, men detta gäller också för pojkar. Pojkar förväntas också vidmakthålla traditionen att kontrollera kvinnliga släktingar, i värsta fall också tvingas mörda.

Det slumpade sig att samma dag som mordet på 19-åringen blev känt tillkännagav tre ministrar på en presskonferens att de tillsatt en nationell samordnare mot våld i nära relationer, alltså bland annat hedersvåld. Länspolismästaren i Stockholm Carin Götblad ska samla berörda myndigheter för att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet mot våld i nära relationer samt överväga hur stöd till och skydd för brottsoffren kan utvecklas, står det i regeringens pressmeddelande.

Det ger en ganska rättvisande bild av verkligheten. Hedersmord sker. Regeringen funderar.

Det är självfallet bra att regeringen tar ett helhetsgrepp mot våld i nära relationer, men hade det verkligen inte kunnat ske långt tidigare? Hedersförtrycket blev ju allmänt känt redan för ett helt decennium sedan då Fadime Sahindal mördades, problemet med förföljande och kontrollerande ex-partners ännu längre, och misshandel i hemmen har väl varit känt så länge någon kan minnas.

Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime anmäler nu Landskrona kommun för socialtjänstens hantering av de hot som den mördade 19-åringen var utsatt för. Föreningen ifrågasätter om myndigheterna varit tillräckligt observanta på den förstärkta hotbild som kvinnan varit utsatt för den sista tiden.

För bara två månader sedan uppmärksammades fallet med en kvinna som mördades med kniv på öppen gata inför ögonen på sina barn, av sin före detta partner. Motivet var svartsjuka. Tingsrätten hade beslutat släppa mannen ur häktet i väntan på överklagande av en dom för olaga frihetsberövande av samma kvinna.

De här båda situationerna är typiska. Det är väl belagt att svartsjuka, förföljande expartners och släktingar med hedersmotiv är livshotande för berörda kvinnor. Carin Götblad och regeringen behöver inte grubbla ett ögonblick mer över detta, inte socialtjänster, polismyndigheter och tingsrätter heller.

Många framför nu kravet att hedersbrott blir en egen brottsrubricering.

Det förefaller rimligt. Idén om att särskilja vissa typer av strukturella brott, till exempel hatbrott och grov kvinnofridskränkning, ingår redan i det svenska rättssystemet.

Samhället måste med kraft markera att det som är hederligt är att låta människor leva sina liv i frihet, medan att försöka kontrollera andra människor är skamligt.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons