Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blomstrande kunglig vår

/

Annons

”Den motvillige monarken”, påstådda kontakter med kriminella, manipulerade bilder, nazistanklagelser mot drottning Silvias pappa. Kungahuset har inte haft ett enkelt år, kanske mest för att kungligheterna faktiskt för en gångs skull blivit granskade ordentligt, ett faktum som tycks ha varit det mest skakande för kungen, inte själva anklagelserna.

Någon granskning att tala om är det inte när SVT visade den årligen återkommande inblicken i kungafamiljens liv på torsdagskvällen, men däremot kunde förstås SVT inte ignorera de för hovet minst sagt turbulenta händelserna under 2011. Därför fick såväl drottningen som kronprinsessan beklaga sig över mediadrev och hur jobbigt det varit för familjen (de kanske skulle slå ett sympatisamtal till Juholt...?).

Men annars är allt som vanligt när det kommer till kungafamiljen. Kungaåret handlar mycket om handviftningar och diverse ceremoniella krusiduller. Det är inte så mycket att klaga över, kungligheternas uppgift är ju faktiskt att representera, skaka hand och inviga saker.

Kungahusets offentliga roll och privata glider samman och därför blir det svårt att säga – som rojalisterna ivrigt anför – att vad de gör privat inte har någon betydelse. Det rimmar illa med det ständiga argumentet för monarkin, att de gör så bra reklam för Sverige. Om kungahuset är att jämföra med en PR-byrå är det förstås att föredra att dess representanter sköter sig och gör bra reklam. Men – det är blott en önskan, för hur kungen ska bete sig finns förstås inte nedtecknat i någon lag eller något anställningskontrakt. Han har sitt uppdrag på livstid, ivrigt påhejad av den majoritet svenskar som föredrar monarkin som statsskick framför ett där en person med tvivelaktigt leverne får svårt att bli omvald. Det är ju monarkins princip, ämbetet går i arv och undersåtarna får hoppas att slumpen ger en bra kung eller drottning i stället för en dålig.

Undantaget i kungens fall hade varit om det hade kunnat bevisas att han på något sätt hade haft kontakter med kriminella. Då hade den konstitutionella krisen tveklöst varit ett faktum. Men några bevis på sådant samröre tycks inte finnas.

Nej, kungen blir kvar även 2012 och då väntas storken komma till kronprinsessparet (vars personliga egenskaper knappt ens hårdnackade republikaner kan ogilla) på Haga. Allt fokus kommer kloka informatörer på hovet att rikta mot denna händelse och kungens gamla kvinnohistorier och överklassiga grabbmiddagar falla i glömska. I synnerhet som debatten om kungahuset tenderar till att bara handla om deras egenskaper och småsura kommentarer om kungligt jetsetliv. Grundprincipen, och det som ständigt borde vara föremål för diskussion, är om det verkligen är rätt att ärva landets högsta ämbete – att vara kung, eller drottning.

Men eftersom den diskussionen inte förs kommer monarkin – när allt fokus nu hamnar på den slumpartat mycket mer lämpade regentkandidaten, Victoria – tyvärr att gå en blomstrande vår till mötes.

Mer läsning

Annons