Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brott, vård och skydd

/
  • Psykiatrilagsutredningen föreslår att ett brott är ”värt” ett visst tidsbegränsat straff, oavsett om delar av det tillbringas på sluten, psykiat­risk tvångsvårdsanstalt eller på fängelse.

Det verkar mycket vettigt att sluta dela in domar för brott i två olika kategorier.

Annons

Fängelse eller rättspsykiatrisk vård bör snarare ses som varianter inom en och samma påföljdsram. Psykiatrilagsutredningen som presenterades i går för socialminister Göran Hägglund tar således flera steg i rätt rikting.

Att utredningen presenterades för socialministern och inte justitieministern säger en del om hur egendomlig dagens lagstiftning är. Kriminalvård och rättspsykiatrisk vård sorterar under skilda departement. Sverige är också unikt i västvärlden om denna ordning.

Utredningen föreslår att alla som döms till frihetsberövande tilldöms ett tidsbegränsat straff. De som behöver rättspsykiatrisk vård får den, som en del i början av det tidsbegränsade straffet, men överförs sedan – om och när vården anses vara avslutad – till fängelse.

Detta torde harmoniera med mångas rättsuppfattning – ett brott är ”värt” ett visst straff, oavsett om delar av det tillbringas på sluten, psykiatrisk tvångsvårdsanstalt eller på fängelse.

Den som är ”otillräknelig” vid brottstillfället, och alltså inte i stånd att förstå sina handlingar kommer inte att kunna dömas alls. Men. Utredningen föreslår ett nytt begrepp; ”särskilda skyddsåtgärder”, som kan användas om det finns risk för att en psykiskt sjuk person upprepar sina gärningar och kan utgöra fara.

Dessa särskilda skyddsåtgärder kan användas dels mot personer som anses otillräkneliga, dels mot personer som ansetts tillräkneliga och som ska friges efter avtjänat fängelsestraff men som kan fortsätta att utgöra en allmän fara.

Utredningen går faktiskt mycket långt på denna punkt. Någon bortre tidsgräns för skyddsåtgärder anges inte.

Det är bra att momentet skydd införs i den kriminalpolitiska debatten.

Straff är ett enfaldigt synsätt på vad brottsliga handlingar bör få för konsekvens.

Begreppet vård infördes på 1970-talet, och trots att den då förhärskande kriminalvänstern med ”vård” avsåg att kriminella handlingar mer skulle betraktas som samhällets fel och inte den enskildes, är vård kanske det viktigaste innehållet i en brottspåföljd. Psykiatrisk vård för de som så behöver, annan sorts social och beteendemässig rehabilitering för de som avtjänar sin påföljd inom fängelsemurar.

Att ett motiv för en frihetsberövande brottspåföljd också är samhällsskydd har det dock talats för lite om.

Om all vård och rehabilitering under strafftiden misslyckas har ett frihetsberövande ändå medfört att den dömde åtminstone inte kan begå brott under inlåsningstiden. (Detta kräver förstås också en mycket hög säkerhet inom på fängelser och psykanstalter.)

Att det ska finnas en möjlighet att även efter avtjänat straff fortsätta att frihetsberöva en brottsdömd som anses som fortsatt mycket farlig känns rimligt. Men den möjligheten måste givetvis användas restriktivt.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons