Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brottsplats internet

/

Annons

Dådet i USA på fredagen när en man sköt ihjäl tolv personer på en biograf i Denver, USA, har till utförande och planering vissa likheter med terrordåd, men mer med icke-politiskt avsedda skolskjutningar.

Var gärningsmannen ensam? Galen?

Inte nödvändigtvis galen i psykiatrisk bemärkelse, men har gissningsvis gravt hänsynslösa personlighetsdrag. Kanske hade han också förstärkt dessa genom droger och medicinska preparat. Kanske också surfat på nätet och diskuterat anonymt med likasinnade.

Som Anders Behring Breivik.

Ett år har gått sedan terrorbombningen mot regeringshögkvarteret i Oslo som följdes av massakern på barn på Utöya.

Ett helt år har det också tagit att komma fram till att: – Nej, det finns inga ”ensamma galningar” som begår sådana här brott. Terrorhandlingar har per definition ett politiskt mål. Politiska mål uppstår inte ur intet.

Målen kan vara olika – religiösa, separatistiska, politiska, eller andra – men i allt väsentligt har de samma typ av uppkomst, i samma typ av nätverk, utförs på samma sätt och ger nästan alltid samma typ av resultat på längre sikt – det motsatta mot syftet.

Med internets uppkomst kan en person till synes vara helt asocial, aldrig träffa andra människor, utan ägna dagar och nätter åt att sitta framför datorn (eller sin smartphone).

Ta Facebook som exempel. Där är man förvisso inte anonym, men har ändå stora möjligheter att välja vilken bild man ger av sig själv.

Facebook är beroendeframkallande, ett vetenskapligt belagt faktum. Missbruk karaktäriseras av att man efter tillvänjning inte kan leva utan det som man är beroende av, och missbruket tenderar att öka med tiden.

Man trycker på gilla-knappen åt första bästa uppdatering man ser, gratulerar halvt okända på födelsedagen, skriver ”bästa” och ”älskade” åt kreti och pleti, i en spiral som blir allt mer hysterisk. En koketterande gullighet som in real life skulle stå många upp i halsen. Oförargligt – ja visst. Mer som sockerberoende än spritberoende.

Men om man nu känner igen denna Facebook-effekt hos sig själv eller hos andra – vore det då inte logiskt om det förhöll sig på samma sätt även på de ”asociala” medierna, där man helt anonymt kan ösa hat och skit över vad som helst, eller vem som helst? Bara med den skillnaden att här skruvas spiralen nedåt, i värsta fall ända till underjorden.

Det är ganska självklart. Det är bara att leta upp valfritt näthatsforum.

Vänsterextremismen är för närvarande lite på dekis, den har inte riktigt hunnit ifatt internetgenerationen utan sjunger kampsånger och går på progressiv teater i stället. Och begriper inte att de legitimerar hat genom att nynna med när Mikael Wiehe på Furuvik sjunger ut sin förståelse för om ”antikapitalistiska” demonstranter vill se blod flyta på gatorna från avhuggna bankmäns huvuden. (Givetvis är det en skandal att parken bjuder in en sådan person.)

Att studera islamism, som den världsledande terrorismen kallas, är svårt om man inte brukar gå till radikala moskéer och inte kan arabiska.

Men ett stort utbud av näthatsforum erbjuder de högerextrema krafterna, eftersom deras näthat inte uppkommit av en slump utan är en medveten strategi.

Gruppradikalisering är ett känt psykologiskt fenomen. Det behöver inte krävas en hatisk miljö för att det ska uppstå, det händer även på demokratiska folkrörelsers och partiers kongresser, fast dessbättre inte i form av att vilja ta livet av någon meningsmotståndare.

Den som driver ett något mer långtgående krav än det rådande får vanligtvis mer applåder än den som föreslår kompromiss, pragmatism, betänketid eller rentav att vilja ta ett litet steg bakåt.

Om grundidén inte är demokratisk utan hatisk är det således lätt att förstå vart det kan barka hän. Till exempel kan from islam leda till bokstavstroende, till mission, till att betrakta andra religioner som fiender, med det logiska slutet att gå i krig mot de ”otrogna” – fysiskt.

Eller om grundidén är islamkritisk, kan fortsättningen bli islamhat, därefter hat mot muslimer som människor, därefter att betrakta dessa såsom ett hot mot det rådande samhället – som måste elimineras. Ja, det kan till och med gå så långt att man betraktar alla som inte vill förinta muslimer såsom fiender – som då också måste förintas.

Så långt gick Anders Behring Breivik.

Det skulle till och med gå att gå ytterligare ett steg: att stämpla alla högerextremister som inte vill skjuta SSU:are såsom förrädare, och skjuta även dessa högerextremister.

Den som har bäst möjligheter att få en alkoholist att sluta dricka är någon som står nära honom eller henne. Samma gäller extremism.

Någon artistkollega borde säga till Mikael Wiehe att ”Nu gick du för långt. Det där är inte kul.” Jonas Sjöstedt borde tala allvar med de partikolleger som är kommunister.

Imamer borde utfärda en fatwa mot terror i Allahs namn.

Sverigedemokraterna har en tydlig och – faktiskt – helt öppen koppling till högerextrema nätverk. De har en medveten strategi som går ut på att medlemmarna uppmanas att gå in på tidningsartiklars kommentatorsfält, blogginlägg och twitterkommentarer för att föra ut partiets åsikter. Detta rapporterade radions Studio Ett förra fredagen, mot bakgrund av en artikel i tidningen Expo. (Det är bara att studera alla webbkommentarer som denna artikel kommer att rendera på gd.se/ledare.)

Men det är inte bara åsikter och debatt utan ofta rasistiska och hätska kommentarer som förs fram av personer med kopplingar till sverigedemokrater eller regelrätta företrädare. Dessutom har en av partiets mest inflytelserika personer, riksdagsledamoten Kent Ekeroth, finansierat en av de mer famösa högerextrema nätsidorna, Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat.

Det är obegripligt att Sverigedemokraterna har kunnat komma undan så billigt i medierna med fingrarna så djupt nere i gyttjan.

Samtidigt har partiet därmed möjlighet att göra åtminstone viss bot och bättring. SD har nyckeln till att bromsa mycket av näthatsaktivismen på högerkanten. De kan blåsa av sin kampanj, eller åtminstone säga till sina egna anhängare att hålla gränsen mot rent hat.

Helt går dessvärre inte det självförstärkande näthatet att stoppa. Nästa terrorist vill kanske dessutom inte göra bara något liknande som Breivik, utan något större.

Vad, vem eller när vet vi inte, men sannolikt har personen halkat in på något nätforum och låtit det slå klorna omkring sig.

Mer läsning

Annons