Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bryt tystnaden

Annons

1983, samma år som hiv-viruset upptäcktes, dök aids upp i Sverige. De första fallen hade konstaterats i USA två år tidigare. Sedan dess har nästan 10 000 fall av hiv rapporterats i Sverige. 2131 svenskar har avlidit.

Från bögpest till tystnad, heter en kampanj RFSL driver i sommar. Den sätter fingret på vad som hänt: i stället för 1980-talets skräckreportage och krigsrubriker har det på 2000-talet blivit tyst om hiv och aids.

Från politiskt håll borde man engagera sig i är de alarmerande siffrorna. 2011 stod gruppen män som har sex med män för 59 procent av virusöverföringen i Sverige. Det vore således rimligt att i hög utsträckning fokusera på den gruppen i det hiv-preventiva arbetet.

På ett FN-toppmöte häromåret antogs en deklaration om hiv-prevention. Där slås fast att det preventiva arbetet ska anpassas till den epidemiologiska utvecklingen. Rimligt, kan tyckas. Självklart, rentav. Allt annat än anpassning till verkligheten är ju faktiskt att kasta pengar i sjön. Men i dagsläget satsar Sverige brett i stället.

Ambitionen att undvika hiv-spridning bland alla låter förvisso sympatisk, men särskilt effektiv är den inte. RFSL föreslår riktade insatser bland migranter, människor som injicerar droger, män som har sex med män samt vissa utlandsresenärer.

Vad man från politiskt håll också borde oroa sig över är att de årliga anslagen till hiv-prevention, i faktiska tal, minskat med över 50 miljoner på 25 år.

Nyligen kom den första delen av Jonas Gardells romantrilogi om hiv och aids i Sverige. Med några få undantag har viruset annars lyst med sin frånvaro i svenska samtidsskildringar.

Kanske är det en delförklaring till tystnaden. Då kan vi bara hoppas att den nu bryts, och övergår i en bred konstruktiv diskussion om hur hiv-preventionen kan förbättras.

Ida Thulin

Mer läsning

Annons