Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Centralt eller lokalt

Annons

Från årsskiftet sköts all militär svensk luftbevakning från luftförsvarsskolan i Uppsala. Flottiljerna i Luleå, Såtenäs och Ronneby fråntas därmed den uppgiften. Centraliseringen möjliggörs av den moderna tekniska utveckling, men samtidigt ökar rimligen sårbarheten, såväl den infrastrukturella som den geopolitiska. Att försvaret är mer centraliserat än någonsin illustreras av att ett par dussin generaler finns numera ingen utanför Stockholmsområdet. Det betyder naturligtvis att försvarets kunskap om resten landet undan för undan minskar.

Samma tendens breder även ut sig på den civila sidan. Länsarbetsnämnder, länsvisa skattemyndigheter, vägförvaltningar, åklagarmyndigheter, länsbostadsnämnder och riksbankskontor är exempel på regionala enheter som dragits in. Länsstyrelserna får allt svårare att samordna statliga verksamheter i länen, eftersom den har allt färre enheter att samverka med. På lokal nivå har serviceorgan som postkontor, försäkringskassor, polisstationer, skattekontor och tingsrätter slaktats i rask takt. Den statliga närvaron har praktiskt taget upphört i glesbygd och på mindre orter.

Riksdagen har formellt aldrig proklamerat centralism som övergripande mål, men i praktiken är den sedan länge varit den styrande principen. Självklart behövs det gemensamma beslut för att lösa övergripande problem, men går balansen förlorad blir samhället statiskt. Genom att flytta besluten närmare medborgarna, med själbestämmande som princip, kan samhället byggas underifrån.

Mer läsning

Annons