Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chavez vann igen...

/

Annons

var att springa till valurnorna i tid och otid, så vore Venezuela världens främsta demokrati. Femton gånger har venezolanerna röstat sedan president Hugo Chávez kom till makten 1998.

Genom söndagens folkomröstning lyckades Chávez genom en knapp majoritet, 54,4 procent, undanröja den i grundlag inskrivna kontrollfunktionen med demokratisk resonansbotten som hindrar en president från att inneha makten längre än två mandatperioder.

hinder hyllade Chávez folkets beslut att låta Venezuelas politiker få kandidera ett obegränsat antal gånger med orden: ”Det är en seger för folket. Det är en seger för revolutionen”. I vanlig ordning genomsyrades segertalet av en retorik som för tankarna till ett väckelsemöte snarare än till en politisk kungörelse.

Av talet att döma: ”Jag tillhör inte mig själv, jag tillhör folket”, så har Chávez begreppsvärld grumlats av hybris och maktfullkomlighet längs vägen mot den socialistiska revolutionens fullbordan. Men den som har mest att vinna på ”2000-talets socialism” är Chávez själv. Inte venezolanerna.

Venezuelas konstitutionella utveckling, oavsett om hindret för att tillskansa sig totalitär makt undanröjdes via valsedeln. Inte ens i de mest demokratiska länder är befolkningen immun mot påtryckningar från makten och dess mekanismer för att reproducera sig. Om sedan det politiska landskapet ser ut som det gör i Venezuela, där Chávez under sina år vid makten har inskränkt pressfriheten, försvagat rättssäkerheten och avväpnat fackföreningarna, så är grundlagsreformen än mer illavarslande.

Chávez gillar att visa upp en demokratisk fasad, samtidigt som han monterar ned demokratins fundament och täpper till alla eventuella luckor i regimens propagandaapparat med polisiär verksamhet.

romantiserar Chávez och den profetiska mysticism som omger honom. Exempelvis skriver vänsterpartisten Ali Esbati på sin blogg att: ”Ett land i Latinamerika som vågar bryta sig loss från USA:s hegemoni, bemäktiga bredare skikt av folket och göra stora ekonomiska framsteg, blir naturligtvis också en utmaning, ett hot, för de ”liberala” västerländska eliterna.”

Det skyhöga oljepriset i kombination med förstatligandet av oljebolaget PDVSA har gjort presidentens personliga kassa outtömlig. Oljeinkomsterna skapade inte bara köpfest utan tillät Chávez spendera stora summor på hälsovård, skola, bostäder och subventioner till alla fattiga som troget röstat på honom.

dränerat valutareserven. Priset på olja har chocksänkts och skickat iväg landets inflation till den högst noterade i Latinamerika, 30 procent. Med omfattande korruption som genomsyrar alla samhällsnivåer, en utbredd brottslighet, ständiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och en våg av brutala knarkrelaterade mord blir det svårt för Chávez att bevara det folkliga stödet för hans röda revolution.

Så länge Chávez sitter vid makt får venezuelanerna nöja sig med något mindre än en fullfjädrad demokrati.

GD 22 FEBRUARI 2009

Mer läsning

Annons