Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Demokrati som tradition

/

Annons

Barack Obamas tillträde ger mig känslor nästan som glädjen när Berlinmuren och Sovjetkommunismens föll. Obama valde inför tillträdet att resa med tåg från grundlagsfädernas Philadelphia och betonar ofta sin samhörighet med Abraham Lincoln. Bill Clinton gjorde inför sitt tillträde en bussresa från Thomas Jeffersons hem Monticelli i Virginia.

Jag har varit i ganska många presidentbostäder och har sett hur starkt besökare påverkas. President Monroes byggnad kan i besökstal inte mäta sig med Monticello några kilometer bort. Vi var 2004 två från Gävle och den äldre manlige guiden undrade om inte vi från Europa upplever oss ha en längre och rikare historia. Jag svarade att för amerikaner, redan i skolan, är historien på ett helt annat sätt levande och ger inspiration.

Grundlagsfäderna åberopas ofta som grupp, medan synen på presidenter beror på den enskilde. Mina favoriter är Jefferson, Madison, Lincoln, Franklin Roosevelt och Truman. Knappast Lyndon Johnson, men i dessa dagar då Martin Luther Kings tal 1963 ofta citeras bör man också nämna att det var Johnson som därefter drev igenom Civil Rights Act 1964 och Voting Right Act 1965. Har också viss känsla för Jackson, Theodore Roosevelt, Wilson och från min egen tid Kennedy, Carter och Clinton.

I brist på presidenter får det i Sverige för min del bli namn som Thore Petre, Lars Hierta, religionsfrihetskämpen Lars Wilhelm Henschen, Fredrika Bremer, Viktor Rydberg, Adolf Hedin, Karl Staaff, Hjalmar Branting, Fridtjuv Berg, filosofen Hans Larsson, Kerstin Hesselgren, Torgny Segerstedt, Bertil Ohlin och Eyvind Johnson.

Slentrianmässigt sägs monarkin och Svenska kyrkan skulle representera ”traditionen”. Men det är ju bara överhetsstatens tradition. Det borde vara mångdubbelt viktigare att framhålla pionjärer och rörelser för tankefrihet och demokrati.

Sveriges skadligaste gestalter är väl den krigsgalne Karl XII, den destruktive Gustav III, tyrannen Gustav Vasa och de tre bernadottar som ledde motståndet mot demokrati, alltså Karl XIV Johan, Oscar II och Gustav V. Staten ger stora bidrag statskyrkobyggnader, medan den tyckte det var OK att frikyrkorörelsens särklassigt viktigaste pionjärbyggnad revs, alltså ”Engelska kyrkan”, byggd av och för George Scott, sedan använd av Rosenius och slutligen under många år missionsförbundets främsta kyrka i Stockholm. Inte heller Waldenströms Betlehemskyrkan Gävle ansågs ha med svensk ”tradition” att göra.

Mer läsning

Annons